Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåla den stora konsten, sådan den uppträdde
prenten-tiös, penninghungrig och applådsjuk på konserterna.
De silverklaraste toner ur den vackraste divahals kom
honom endast att kallt granska den koketterande
sångerskan genom kikaren. Sången hörde han knappast
på. Det var humbug alltsammans, musikalisk humbug
med impressariosnikenhet, lumpen fåfänga och
gott-köpseffekter att gripa en dussinpublik med. Stämning
fick han aldrig, redan på den grund att publiken
distraherade honom med flintskallar, flätchinjonger,
hattar och hälsningar.
Här var hans konsertsal, sådan han ville ha den. En
vrå med en gungstol, ensamhet, anspråkslöshet,
mån-skensvemod och dallrande strängar. En ung flicka,
som gjorde musik, enkelt men känsligt och med gott
anslag, och en stämning av renhet och lugn över det
hela. Han var nu engång pastoralidyllernas man!
Kapten Thorelds vakna medvetande om sin skyldighet att
representera försvann för den behagliga känslan att
ostört få glömma sig och giva sig hän. Den driftige,
nyktre affärsmannen hängav sig så åt sina fantasier,
att han icke märkte ingenjörens närvaro engång.
Häradshövdingen satt tigande och rökte, och fru von
Blume såg till det yngsta barnet, som vaknat i
barnkammaren.
Först framemot midnatt avbröt kaptenen konserten
genom att tacka fröken Louise och ingenjören, som
sjungit några visor. Annars hade den fortgått i oändlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
