Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad går åt dig? frågade Anna.
Då vände österbottningen plötsligt ett käckt
ansikte mot sin hustru, där intet spår av rörelsen syntes
och sade:
— Det kan vara rånare!
Anna såg på honom noga, hon var icke alldeles fri
från misstankar efter Lehtimaas uppträdande, och hon
hade då och då märkt att hennes man dolde något för
henne. Men sådan han stod där nu, kraftig och leende,
trodde hon att hans blekhet nyss bara varit en synvilla,
som hon haft i skumrasket, eller också hade han
verkligen blivit rädd för rånare.
— Kvinnliga rånare! sade hon föraktfullt.
— Hm, — man tänker inte så noga på vem som
skrämmer, när man blir skrämd.
— Är Kalle Pihl hemma? hördes kvinnorösten
utanför dörren igen.
— Vad vill du honom? snäste Anna.
— Det är tiggare, öppna inte! sade Kalle Pihl.
— Gå till herrgårdarna, så kan ni få mat där! Vi
ha ingenting att giva bort, ropade Anna.
— Vi komma inte i tiggarärenden, fortsatte rösten.
— Vad är det då ni vill?
— Viktiga meddelanden till Kalle Pihl och hans
hustru.
— Släpp dem inte in! väste Kalle Pihl.
Anna såg ett ögonblick på honom och betogs igen
av en svag misstanke. Dessutom blev hon nyfiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
