Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Varför ska man draga kniv, när ingen fara är
på färde, bannade den främmande kvinnan.
— Skynda efter länsman! vidhöll Anna.
Ännu höll Lehtimaa modet uppe, fast alla tycktes
vara emot honom. Så orättvist kunde aldrig ett
rättvist öde vara, tänkte han. Men Kalle Pihl såg till att
Lehtimaas kniv kom i hans ägo, löste sakta taget om
dennes handlovar, stötte honom ifrån sig och sade med
förakt:
— Gå nu bort, helst så långt som möjligt, och akta
dig att komma i min väg härnäst! Den här gången får
du gå fri för länsman, men om jag härefter ser
skymten av dig på Uramo torp så får du sitta inne resten
av ditt liv! Men din kniv, den behåller jag.
Anna nickade bekräftande och den främmande
kvinnan visste icke vad hon skulle göra. Lehtimaa
funderade en stund, men begrep ingenting. Var det för
detta snöpliga slut han lämnat sitt arbete och gått och
svultit? Han såg ännu en gång på de tre kringstående,
men det syntes ej en glimt av medlidande hos någon
av dem. Själva de tre tiggarbarnen betraktade honom
med tårögd förfäran.
— Tror inte Anna ännu att jag vill henne väl? sade
Lehtimaa plötsligt.
Den frågan föll så illa in i de andras tankar, att han
endast fick tre mycket förvånade blickar och ett
hjärtligt: — gå din väg, karlstackare, efter du får det! från
Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
