Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra vid handen, spottade tre gånger på tröskeln
och rabblade fram som en besvärjelse:
— Ftyi — ftyi! — ftyi! Förbannad vare
tvegifta-ren och hans hustru! Och förbannat vare det bröd, som
de äta! — Ftyi!
Därpå gick hon stolt samma väg som Lehtimaa
utan att en enda gång se sig om.
Kalle Pihl och Anna hade icke många glada ord
att säga varandra, när den främmande kvinnan gått.
Han jämkade yxan på axeln och ville fortsätta sin väg
till skogen, när Anna kastade en skarp blick in i hans
ögon och frågade:
— Har du aldrig förut sett den kvinnan?
— Var inte barnslig, Anna! Tror du mera på en
landstrykerska än på mig?
— Nej, men hon hade ett sådant ansikte och en
sådan kraft i vad hon sade, så att hon inte kunde ha
orätt.
— Det är hårt att du börjar svika mig, just nu när
jag behöver dig bäst.
— Jag sviker dig inte . . . men .. . varför kan du
intesäga mig hela sanningen?utbrast hon omotståndligt.
— Jag har ju sagt dig den redan.
— Ja — ja! Jag kan inte värja mig för många
underliga tankar.
— Låt du bli att tänka på sådana saker! Ingen kan
överbevisa mig om att jag haft någonting med den
kvinnan att skaffa.
11. — Hårda tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
