Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Lehtimaa hade dragit sig tillbaka så långt
från gården som möjligt till enstaka ödemarkstorp och
utgårdar, medan han med förtvivlans envishet hängde
fast vid sitt hopp att allting snart skulle lösas upp till det
allra bästa för Kalle Pihls hustru och för honom själv.
De hade träffats ett par dagar efter sitt
gemensamma besök på Uramo, och när Lehtimaa då hörde
huru hennes underhandling med mannen avlupit, svor
han som en hel karl och sade att han genast skulle gå
till befallningsman och angiva sig, men den kloka
Johanna hade för barnens skull önskat att de skulle
bedriva saken annorlunda, så att Kalle Pihl icke kom i
fängelse genast utan åtminstone under de hårdaste
tiderna kunde sörja för sin familj. Och efter ett långt
samfällt funderande kommo de överens att Johanna
skulle söka upp kapten Thoreld först och sedan fru von
Blume, om hennes besök på Herrö ingen verkan hade.
Under tiden fick Lehtimaa hålla sig passiv och emotse
framtiden. Den inväntade han i en övergiven
potatiskällare, där han inrett sig så bekvämt som möjligt och
därifrån han gjorde strövtåg kring bygderna för att
proviantera. Men när torparen, som källaren tillhörde,
fick veta vem han var, betackade han sig för
grannskapet, och så var Lehtimaa fågelfri i den begynnande
skarpa senhösten, utan att veta var han skulle träffa
Johanna och höra huru hennes samtal med kaptenen
avlupit, och huru hans egna utsikter gestaltade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
