Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kan nog hända att någon gör det ändå, sade
Lehtimaa likgiltigt.
— Är det allt vad du har att fråga om?
— Det är allt.
— Nå, gå din väg då! Vi härbärgera inte några
rövare här.
— Nej, sade Lehtimaa, jag vet det. Och som jag
inte är någon rövare, kan ni åtminstone låta mig värma
mig en smul, innan jag går vidare.
Han närmade sig spiselelden gnidande händerna
och höll käbblet uppe så länge som möjligt för att få tid
att värma sig. All hans forna stolthet och självkänsla
hade farit sin kos, och han tålde de värsta tillmälen bara
för att få stå nära elden en stund till. När hans besök
hotade att aldrig taga slut, sade torparen bestämt:
— Nu kan det vara nog. Har du då ingen skam i
dig, karl?
Jo det hade Lehtimaa ändå, han såg långt på
torpfolket utan ett ord och lämnade stugan utan ett tack.
När han gått låste de dörren efter honom. Och så stod
Lehtimaa i sin eleganta bonjour och sommarmössa ute
i vinterkvällen, tog sin yxa på axeln och hade nära en
mil till närmaste by.
Men han hade värmt sig vid elden, och hans
stelnade blod kom i fart igen. Ju snabbare det flöt genom
ådrorna, desto mera brännande kände han vreden och
skammen flamma upp. Det var märkvärdigt, men den
bröt ut först när han lämnat stugan och hörde dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
