Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare och hade värme och mat och en vacker hustru och
ett stort torp, medan han ... Nej, — här skulle han
skipa sin rätt själv, efter icke den allsmäktige Guden
engång kom honom till hjälp. Ty om de än tagit allting
ifrån honom, sin vedhuggaryxa hade han likväl i behåll!
Han vände om och raglade som en rusig mot torpet,
som han nyss gått förbi. På härden brann elden klar,
och han såg otydligt någon syssla invid den. Ledd av
sin enda, stora, brännande tanke gick han till stallet,
vars dörr icke var låst och smög sig in. När det gick i
dörren gnäggade brunte, som trodde att hans husbonde
kom med natthöet till honom. I sin blinda vrede tänkte
Lehtimaa först tillfoga hästen något ont, men avstod
från det genast, kände sig för i krubban, och den var
tom. Således skulle Kalle Pihl innan natten komma och
giva hästen foder, och det skulle bli den sista gången
han gjorde det.
I brinnande feber, under vilda hämndtankar, dem
han med all sin samlade kraft bjöd till att underhålla,
tillbragte Lehtimaa en lång, lång tid i stallets halvvarma
beckmörker, det kunde vara en timme, det kunde vara
tio.
Så äntligen hördes det steg utanför, dörren
öppnades, lyktsken föll in över halmströt på golvet, och
Lehtimaa kände igen Kalle Pihl, som ställde lyktan ifrån
sig utan en aning om vem som dolde sig bakom karet
med hackelse. Lehtimaa kramade om sitt yxskaft och
samlade hela sitt brännande hat i att tänka ut vart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
