Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter. Samtidigt ingingo de en överenskommelse med en
ung läkare i Tavastehus, att han en gång i veckan skulle
komma ut med bantåg och se till deras lilla sjukhus.
Kapten Thoreld på Herrö stod naturligtvis återigen
långt tillbaka i barmhärtighet. Han hade ingen tid att
befatta sig med de sjuka, kunde det icke heller, utan
lämnade alltsammans till provinsialläkaren, som gjorde
så täta rundresor han bara hann inom sitt distrikt.
Kaptenens medlidande med det stackars folket hade
fått en ytterligare svår knäck genom den
österbottniska kvinnan Johanna, som, efter det hon tre kalla
vintermånader fått både husrum och mat för sina tre
barn och sig själv, plötsligt fann sig illa tillfreds med
sin ställning på gården, — kapten Thoreld
försummade henne för mycket, förstås! — och började
uppställa fordringar. Hon var av samma ull som hennes
man, mera påflugen och lika bestämd. Efter mordet på
Uramotorparen kröp det småningom fram att hon
ansåg kapten Thoreld helt enkelt skyldig underhålla
henne och hennes barn till döddagar.
Hennes små pretentioner föranledde en liten dialog
mellan dem i kaptenens arbetsrum. Kvinnan hade
genom gårdsfolket hört ett och annat om sin mördade
mans andra hustru, och hon hotade anmäla
alltsammans inför rätten, om icke kapten Thoreld gick in på
att försörja henne. Det fann han litet för starkt, sade
henne det mycket tydligt och fick ett näsvist svar.
Kaptenen tålde illa dylikt. Audiensen ändades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
