Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru von Blume hann giva sina sjuka medicin, hon
hann trösta sina små med utsikter att de till kvällen
skulle få något extra gott, hon hann leda
generalrepetitionen på teatern, och hon hann glömma att någon
desinfektion aldrig ägt rum på gården, fast
tyfusepide-mien nu låg på lur i halmboden strax utanför.
Hon trodde nästan på själarnas desinfektion, hon.
Endast man icke var rädd, och bara man insåg
omöjligheten att alldeles undvika beröring med smittan, så
var man desinficierad nog. Smittan låg ju så gott som
i atmosfären. Det bästa medlet för dem, som fruktade
döden, var att alls icke vistas i atmosfären!
Hela bygden borde i så fall lagts under karantän.
På en mils avstånd från Kotkais hade man nära den
nya järnvägen måst inviga en hel ny kyrkogård
endast för järnvägsarbetare, vilka i hundratal stupade
för tyfusfebern efter endast några dagars sjukdom. Den
dåliga födan gjorde sitt till, och varje vecka for
sockenpastorn en tur till den extra begravningsplatsen för att
läsa Guds ord över de stora gemensamma gravarna i
sandbacken vid landsvägen. Ännu i dag ser den
resande där en tät småskog, som vuxit upp ur den
pestsmittade marken, täckande hundrade den nya finska
kulturens fattiga offer, vilkas namn ingen minnes, men
vilkas gärning står fast såsom en vändpunkt i det
frost-bitna fattiga landets öden.
På eftermiddagen kommo gästerna. Hela
omnejden hade stämt möte i Kotkais stora sal med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
