Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men det var således ändå en finsk brigg? Det
vet ni säkert? Vasa?
— Jaha! Hon var hemma från Åbo och hette
Amphitrite. Kapten Kronlund.
— All right och tack!
Jag hade åtminstone haft rätt i mitt antagande,
och fast det icke blev något besök av hos kaptenen,
så nöjde sig patrioten med det besked han fått. Jag
vände om mot staden, tog en annan väg än den jag
kommit och befann mig tydligen på en förnämligare
kaj, ty den var ganska väl upplyst, och fartygstrossarna
lade inga livsfarliga snaror för varje steg jag tog.
Här lågo till största delen endast ångare samt
något enstaka, långsträckt, kolossalt segelskepp av stål
med tre till fyra master och nästan ingen rigg alls,
åtminstone inga rår — det var av de engelska och
amerikanska splitternymodiga snedseglarna,
skeppsbygg-nadskonstens nyaste barn, enkla att navigera och
praktiska, framför allt oöverträffade kryssare. När
jag gick förbi ett av dem, som endast med en del av
akterskeppet låg till vid kajen — förskeppet försvann
fjärran i hamnens dunkel—, hörde jag ett par strofer
sjungas och en gitarr knäppas, och jag stannade på
stället som om jag oväntat mött en gammal kär vän.
Jag kunde knappast tro mina öron, men hörde i
detsamma än en gång refrängen:
Tände jämt sin korta pipa an,
Och förgat den åter bäst den brann —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
