Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små bokstäver, dem jag knappast kunde dechiffrera i
skumrasket:
»Albion; London.»
Alltså en engelsman! Med en finne ombord, som
sjöng »Gamle Hurtig»! Jag blev nyfiken, samlade all
min kunskap i engelska och ropade någonting konstigt
till vakten, vilket skulle föreställa en anhållan om att
få komma ombord. Inte ett muck till svar! Vakten
gick likgiltigt av och an, alldeles som om han ej alls
hört mig. Det förargade mig, min lust för äventyr steg
upp inom mig, när jag stötte på motstånd, och jag
beslöt gå ombord antingen vakten ville det eller ej. Jag
fick fatt i en engelsk fras, som jag visste var
begriplig och slungade den till honom. Samma påföljd: —
icke ett ord! Antingen var han döv eller... I
detsamma föll mig en idé in: Antingen var han döv eller
— finne! Det kunde finnas flere finnar ombord, än
den som sjöng — det var till och med troligt! Och jag
ropade till honom på finska, och frågade om det fanns
landsmän ombord. Äntligen kom ett långsamt
ja-kande besked på finska, vakten lutade sig med
armbågarna mot relingen och syntes smått förundrad över
att bli tilltalad på sitt eget språk.
— Nå, släpp mig ombord då! skyndade jag på
honom. — Jag är också finne, som ni hör! — Men den
som icke hjälpte mig ombord var min landsman. Han
stirrade bara på mig och sade avrådande:
— Vad vill ni här mitt i natten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
