Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilliga gäss oplockade med hemlandet, blev
nyfiken och stack försiktigt emellan med en förmodan att
han ändå var blidare stämd mot hemlandet, än han
lät påskina.
— Nej, så ta mig fan! ropade han. — Jag hatar
mina landsmän så innerligt som man bara kan hata
sina egna. Finnarna ä’ det styvsintaste folk som finns,
och som jag själv är finne, är också jag styvsint. Skam
över den karl, som låter hundsfottera sig av andra,
vore det också hans egna bröder!
Det var en förfärligt öm punkt! Jag började ana
en hel roman under den, men lät kaptenen lugna sig
något litet, innan jag började pejla efter orsaken.
— Jo jo, sade jag, — vi äro inte goda vi finnar, när
vi en gång börja resa borsten på oss.
— Tacka fan för det! småröt han. — Om vi inte
vore så förbannat styva som vi äro, så sku det länge
sedan vara ute med oss. Jag slåss hellre med tio
malajer och boxas med två engelsmän, än jag grälar med
en enda landsman. För jag blir alltid så sjuhelvetes
ond på mina landsmän, allting inom mig kommer i
rörelse, det är alldeles som om ingen annan än en finne
kunde göra mig riktigt orätt och träffa den farliga
punkten inom mig, där björnen ligger och sover. Och
vaknar den, då hör jag djävulen till...!
Kaptenen tog ett av de tjocka skeppsglasen och
smulade det formligen sönder i sin näve, utan att han
alls skadade sin hand. Jag kunde gott uppskatta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
