Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer från den lilla uthuslängan. Tiomilsvitt kring
pör-tet ligger Kuusamo — barkbrödets urgamla hem, och
där finnas andra pörten, som ej ha spisel och skorsten
och uthus, men där kon, fåren och hönsen dela rum
med inbyggarna. En häst är ännu ett fjärran
önsknings-mål för de flesta, en djärv dröm, som skall realiseras
någon gång i nästa led, om ett århundrade eller så.
I det relativa välståndet saknas endast ett, och det
är bröd. Därför leka barnen ätlek med träbitar och
ett tomt stop, och därför ligger husbonden dåsande på
ugnen. På en gång höra barnen upp i sin lek och
lyssna. Det knarrar steg utanför i kölden, ett par
mjuka fötter skubba av snön mot trappans isade steg,
en hand tager på dörren, den drages knarrande upp
och mitt i en bitande sky av kall vinterluft träder
en kvinna likt en uppenbarelse in i stugan, insvept
över öronen i rimfrostiga plagg. Hon slår dörren
hastigt igen om sig, skyn löses upp, barnen skocka sig
omkring henne, och det yngsta, som ej kan gå ännu,
trevar sig i stället ur vaggan och ramlar på golvet,
givande hals av alla krafter. Kvinnan tager upp det
med en van rörelse, trycker det lullande till sitt
rimfrostiga bröst, obekymrad om det ännu gällare skri
den lilla ger ifrån sig. Så går hon raskt fram till ugnen,
tittar upp på den efter sin man, varseblir hans vitgrå
linntyg i mörkret och säger kärvt:
— Seså Antti, nu har du inte annat att göra, än
att stiga upp och jänka dig i väg till kyrkbyn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
