Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄPP-LENA.
När prästgårdsbarnen på sina vandringar i skog
och mark förirrade sig långt bort åt Visulakssidan och
Saimafjärden började blänka fram mellan talldungarna,
stannade de förskrämda, sågo på varandra som för att
hämta mod, och det gick en halvhög viskning från
mun till mun:
— Käpp-Lena!
Ty gick man ännu ett stycke fram längs den lilla
gångstigen och kom ut ur tallskogen, så öppnade sig
ett gammalt svedjeland, nu nästan igenvuxet, med
alnshöga albuskar och mörkgrön en, och i kanten av
svedjelandet stod en förfallen koja, färdig att ramla,
tycktes det, och i den bodde Käpp-Lena.
Det var någonting mystiskt kring Käpp-Lenas
halta person, som tilltalade den barnsliga inbillningen
i hög grad. De äldre barnen hade en gång hört far
säga om henne det underliga ordet ökänd, och sedan
dess hade deras fantasi omgivit henne med alla den
elaka trollpackans tillbehör, från den redan
förefintliga ensamma, fallfärdiga kojan inne i skogen ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
