Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kunde numera hända att han fick gå omkring
hela veckor utan att bli bjuden på så mycket som en
ärlig sup en gång.
Då föll den käckt på sned sittande gamla
militärmössan sorgset ned i pannan på Spets; den
manhaf-tiga hållningen, som så väl burit upp blandningen av
bonddräkt och avlagd herrgårdselegans, sjönk ihop,
och de vägfarande, som mötte honom på en ödslig
hed, läto icke sina lass stanna, utan blickade smått
rädda efter hans stråtrövarfigur, tills den försvunnit i
vägkröken. Och icke ens då kände de sig alldeles
säkra, ty hans dystra och skarpa ögon hade farit
över lasset och den vägfarandes person med ett så
märkvärdigt och hotande uttryck.
Det var långt ifrån att Spets skulle hyst allvarliga
stråtrövarplaner. I sina ord gav han möjligen
anledning till sådana förmodanden, men innerst i själen
nöjde han sig med ett sällskap, som bjöd honom på
’’H Pia* som hörde på hans rövarhistorier och som
gjorde min av att tro dem.
Men icke ens det nådde han numera.
Det blev ont om bröd för honom på främmande
botten, ty folk hade ej alltid ved, som skulle huggas
— det enda arbete han fann att det anstod honom
befatta sig med, ty han hade sett bättre folk hugga sin
ved själv för att skaffa sig motion.
Så småningom förde honom självbevarelsedriften
tillbaka till hemtrakterna igen. Där tog man emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
