Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spjälorna att Spets likt en vante kastades av och an
mellan fyra raska drängar med upphetsade,
rödbru-siga ansikten och talgigt glimmande ögon.
Hon insåg att Spets i den ojämna striden skulle
bli illa slagen, om den ej avbröts. Han fick sig redan
det ena välmåttade knytnävsslaget efter det andra,
och just när ett sådant träffade honom i ansiktet och
bragte honom ner i sittande ställning på marken,
svängde hon sig med några långa tag fram mellan de
stridande, ställde sig på sitt ben och svängde sin långa
kryckkäpp hotande:
— Jaså, — ni äro fyra raska, unga karlar mot en
gammal man! Fy, att ni inte skäms! Och ni skulle slå
ihjäl honom till slut, så fulla ä’ ni, skrek hon med
upprörd röst och svingade sig med kryckan skyddande
framför Spets, som satt på marken och blödde ur näsa
och mun.
— Vad ha käringar här att göra? Undan med dig,
Käpp-Lena! ropade en av drängarna och knuffade till
henne.
Men det skulle han icke ha gjort, ty i detsamma
föll Käpp-Lenas krycka med ett ganska stort
eftertryck honom på skuldran, efter att ha snuddat nära
förbi hans näsa, och med en gäll röst, som kunde
höras över halva staden, började hon ropa på hjälp och
på polis, så att drängarna i största hast klargjorde
situationen för sig i sina omtöcknade hjärnor. Och
huvudsakligen för att slippa käringfolks inblandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
