Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräckligt för att uttrycka hans stolthet, knagglade
han sig upp längs väggen innan han svarade, i
beskyddande och trygg ton, som för att lugna ett barn:
— Vad säger du? Stulit! Visst inte, kära
människa! Nog har man ju andra sätt att förtjäna...
på marknader. Vem har sagt att jag har stulit?
frågade han nästan nykter.
— Det var bara de där karlarna, men jag har
inte trott det om dig.
— Det gör du alldeles rätt i, sade Spets gillande.
Sedan tog han sig med sin smutsiga hand över ansiktet
och såg blodspår på den.
— Varifrån kommer det här blodet?
— Du har ju hållit på att bli ihjälslagen, fast du
inte minns det, och det var jag, som gick emellan och
hindrade det.
— Ihjälslagen! Prata inte strunt! Det var jag,
som höll på att slå ihjäl dem. Tror du jag inte vet så
mycket — håh!
Spets knyckte föraktligt på axlarna.
Märkvärdigt nog hade Käpp-Lena den kvinnliga
takten att ej motsäga honom. Annars hade hon aldrig
fått uppoffra sig för en man. Det var kanske aningen
därom som för en enda gång lade munkorg på hennes
sanningskärlek. Hon teg.
Och medan Spets ånyo tog sig över ansiktet
ett antal gånger för att se varifrån blodet kom,
svingade sig Käpp-Lena fram till sin häst och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
