Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— om också sen —; men kanske mest för att det lättar
mig för ögonblicket och skaffar min bitterhet luft.
Ty jag känner tyvärr ännu den forne diktaren spöka
inom mig, fast jag redan för ett år sedan ceremoniellt
och högtidligt för alltid gravlade honom med hans
lilla rykte och stora fåfänga.
Det var den tiden tidningarna offentliggjorde
skalden Fontelii ansökan om en ledig
pressombudsmanstjänst i Helsingfors.
Att svika sin fana straffades förr med döden,
att svika framåtskridandets heliga anda belönas
numera med en statstjänst, levebröd på gamla dagar och
— det märkligaste — så gott som tillfredsställd
pliktkänsla. Jag hade valet fritt mellan revolvern och
tjänsten, mellan min familjs totala ruin och dess utkomst,
mellan mina vänners förbannelser på självmördarens
mull, som åsamkat dem stora borgensutbetalningar,
och deras förakt. Jag höll mina tankars våg i min
rättskänslas hand under ett helt år, jag vägde dag och natt,
jag blev grå och förlorade min hälsa -— och jag valde
det senare!
Jag vill icke skryta med mina själsstrider, jag
är icke skyldig räkenskap för dem, varken mina vänner
eller min familj. Men livet är skaparens ironi, — det
är vad jag lärt.
Jag minns notisen om min ansökan så länge jag
lever. Den var så dräpande lakonisk, utan alla
reflexioner. Alldeles lika stiliserad som notiserna fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
