Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chefen tog emot mig med en misstänksam blick,
men var hövlig. Jag kände sympati för honom —; han
hade kanske genomgått något liknande mitt öde.
När jag framförde mitt ärende, såg han en stund
förvånad på mig. Sedan blev han skämtsam,
klappade mig nedlåtande på axeln och sade:
— Vem skulle ha trott att vi skulle bliva
ämbetskamrater!
— Mina omständigheter tvinga mig att söka en
stadig anställning, sade jag. Jag sväljde ned
fortsättningen om att jag förgäves sökt en sådan i pressen,
försökt på alla möjliga gebit, också hos privatpersoner.
Jag måste likafullt upprepa anledningen till
mitt besök tre eller fyra gånger, innan han kunde tro
mig. Han vädrade under mitt allvar den skämtsamme
krönikören, som var ute och letade ämnen till en elak
artikel om besättande av pressombudsmanstjänster.
Han var mycket försiktig, mycket hövlig, mycket
korrekt. Om han vetat huru väl jag kunde läsa hans
tankar!
Han harskade sig slutligen:
— Skulle då verkligen inte tidningspressen i vårt
land kunna bereda plats för en av sina gamla
arbetare...?
— Nej, tyvärr. Den behöver bara språkpolitici.
Bara ungt folk med moderna reporteregenskaper, inte
folk med idéer.
— Men är det då riktigt sant att ni...?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
