Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huset, och jag räknade ut att det var gästerna, som
lämnade hotellet.
— Nå, förhöll det sig verkligen så?
— Det fick jag veta först flere dagar efteråt. På
ett mindre behagligt sätt. Tills vidare låg jag och
dåsade, halvt förargad allt fortfarande. — Mina plågor
voro icke mycket svåra, och jag blev allt säkrare på
att läkaren bara sett koleraspöken. Redan min första
förargelse hade alldeles jagat bort min fruktan; jag är
viss på att jag var den enda förnuftiga i hela hotellet
den kvällen. Men när natten kom, kom också läkaren
och meddelade mig att jag litet senare i tysthet måste
föras till koleralasarettet, så att det intet vidare
uppseende skulle väcka. Min dotter var omhändertagen
av en god familj, och för henne behövde jag inte oroa
mig. Jag försökte en svag protest mot att på detta vis
viljelös bli bortförd mitt i natten, men det var för
döva öron. Läkaren talade förnuftigt om plikt, o. s. v.,
och så gav jag med mig, sedan han försäkrat att jag
skulle få det bättre där, dit jag flyttades.
— Alltså en fullständig enlevering!
— Kalla det vad ni vill — mindre trevligt var det!
Tänk bara att med dödsdomen för ögonen lyftas på
bår och föras ut mitt i natten på en vilt främmande
ort! Jag lyckades ändå hålla modet uppe, ty jag ville
inte tro på hela koleran. Jag bars utför trapporna,
sköts in i en likvagn, som för smittfarans skull fick
tjänstgöra som sjukvagn, och med läkaren bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
