Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Impressionisten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hade då och då skarpa dispyter om hans
metod, jag motsade honom af princip och kallade
det narraktigt att låta sitt sunda omdöme
förblindas af ett dunkelt intryck, som man knapt kunde
göra reda för och som omöjligt kunde vara
ofelbart. Han såg då på mig med en sällsam,
tänkande blick, utan ett spår af skämtsamhet och sade:
— Dumme djur, som förlorat din instinkt!
Jag tog upp handsken och svarade att min
eftertanke ersatte instinkten hundrafaldt.
— Eftertanke! sade han. Den kommer först
efteråt, såsom själfva ordet säger. Visst är man ett
dumt djur, om man afsäger sig sina naturliga,
medfödda förmögenheter att genast skilja mellan vän
och fiende, mellan låga karaktärer och goda,
mellan starka och svaga. Människan är skapelsens
krona, summan af utvecklingen, — skulle hon då
inte rymma fragment af alt ondt och godt, som
hon ärft af sina förhistoriska fäder inom
djurvärlden, och skulle hon då inte också såsom de lägre
djuren ha kvar ett själsförmögenhetens fragment,
som ögonblickligen säger henne när hon skall
skydda sig mot en fiende? Dumme djur, säger jag!
Lifvet är inte bara en flack förnuftsprocess såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
