Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Impressionisten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tern, tillåtande honom endast då och då att
deltaga i kamratlifvet, hvilket för honom bibehöll
hela sin poesi och en lockelse alt större, ju
strängaro förbudet var. Lyckligt nog för Marck var han
af förmögen och framstående familj och behöfde
icke bli melankoliker på grund af
penningbekymmer. Han var oefterhärmligt rolig och bitande
under sin sjuklighet, och slapp han icke ut bland
vännerna, så kommo de till honom. Men så
vänfast och god kamrat han än var, kände honom
ingen rätt till grunden. Hans drastiska skämtlynne
gjorde en elegisk själfbekännelse af honom alldeles
omöjlig. Och det var kanske bara den obotliga
melankolikems öfvergifna lifsglädje, emedan han såg att
den beredde andra ett sådant nöje och för att han
genom den bäst dolde och glömde sina egna dystra
tankar. Det var min tro om honom.
Uppe i hans ungkarlsrum vid
Alexandersgatan samlades vännerna som oftast för att
fördrifva hans ensliga konvalescentstunder — han var
alltid konvalescent, så länge jag kände honom —
och det blef i de flesta fall icke de, som fördrefvo
tiden för honom, utan han för dem. Han släpade
sig fram till pianot, och hade han icke gjort någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
