Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komligt. Nu kunde vi lätt draga släden upp pä
isen igen, när bara dess främre hälft befann sig i
vattnet. Sedan skulle vi se till hvad vi kunde
göra åt hästen. Det var tur för oss att vi icke
åkt in med släde och alt ty då hade räddningen
blifvit långt svårare.
Om en stund hade Matti lyckats lossa
fimmelstängerna, och med ett raskt ryck fingo vi
släden helt upp på isen. I en stor, svart vak af
omkring två famnars längd låg hästen och pustade och
arbetade för att hålla sig uppe. Så snart vi hade
släden räddad, gick Matti försiktigt fram till vaken
nära hästens hufvud, stampade på isen för att
försäkra sig om att den höll och närmade sig sedan
för att hjälpa sin raska vallack, där den låg och
frustade helt muntert i det iskalla vattnet,
alldeles som om den tagit ett vanligt sommarbad.
Jag ville hjälpa honom, men han ropade åt
mig att icke komma för nära iskanten. Det hade
han rätt i, jag skulle icke bjuda till att falla in
och bli genomvåt. Natten var kall nog annars.
Jag hade kommit från inåkningen med min ena
fot en smula våt af vattnet i släden, som funnit
väg in i min ena storstöfvel. Matti hade genast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
