Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hukvudet, men skalf af köld så starkt, att isen
klirrade kring honom.
Jag satt och smekte honom där i goda tio
minuter, själf ett rof för ganska plågsamma tankar.
Hvems var felet till hans nöd om icke mitt? Jag
kundo icke advocera mig fri inför mitt samvete,
och jag måste erkänna att jag var hans mördare,
ty enligt min öfvertygelse kunde han aldrig hålla
ut en half timme till i vaken. Och det var en
för sorglig dödskamp jag skulle bli vittne till, utan
att kunna hjälpa honom ett grand. Jag satte hela
mitt stora skuldmedvetande och medlidande i en
smekning, som jag gaf honom, men han skakade
bara på hukvudet, nästan vred denna gång, och
gaf upp ett stönande skri, så förfärligt, att jag
ryggade långt tillbaka från vaken, i tron att han
skulle anfalla mig, där han låg. Men så blef han
åter lugnare och såg på mig bedjande.
Då lyste en lycklig tanke upp min mörka
sorg, jag lämnade hästen för några ögonblick och
lyckades få fram ett stycke bröd ur vår matsäck
i släden. Samtidigt föll det mig in att jag kunde
anlita min halftömda konjaksflaska för att mildra
den köld, som alt mera trängde mig genom benen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
