Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vändt blad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett fjärran valdhornseko, och en ovärklig, strålande
sol lyste ett ögonblick öfver dem med alla
ungdomsstämningarnas tusen fina skiftningar. Lifvets
stora poesi visade honom den värld, som han
njutit så föga, i det oåterkalleligt försvunnas trolska
skimmer...
Småningom slöts perspektivet för hans inre
syn af en fuktig slöja, som steg upp för hans yttre..
Det lilla vindsrummet var kallt i höstnatten,
fast hans brasa brann och sökte värma upp det
med alt det bästa, som en gång värmt honom själf.
Det hade kommit något märkvärdigt förstående,
förlåtande och vänligt in i hans förhållande till det
förgångna. Han kunde icke bränna upp det med
sina bref, och han ville det häller icke längre.
Han föreföll sig som en ovärdig, inskränkt och
tacklös, högmodig narr, som icke längesedan
erkänt att lifvet gifvit honom långt mera, än han
någonsin förtjänat. Han skulle i ödmjukhet velat
böja sitt hufvud för hvarje litet uns af medkänsla
och kärlek, som han fått, och han ville skamfull
erkänna all den vänskap, som i så rikligt mått
låtit sympatins hälsosamma luft blåsa kring hans
utveckling...!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
