- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid /
31

(1931-1932) [MARC] Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den klassiskt vackra bronsyxan från Lundby, Slöinge socken, Halland, är i verkligheten 32 cm. lång, d. v. s. c:a dubbelt så stor som bilden.<bDen finnes i Statens Historiska Museum och tillhör de verkliga mästerstyckena av nordisk bronsgjutarkonst.
Den klassiskt vackra bronsyxan från Lundby, Slöinge socken, Halland, är i verkligheten 32 cm. lång, d. v. s. c:a dubbelt så stor som bilden.
Den finnes i Statens Historiska Museum och tillhör de verkliga mästerstyckena av nordisk bronsgjutarkonst.


urgammal nere i de stora kulturländerna, är inte så svårlärd i
och för sig, och de bronsgjutarverkstäder, av vilka man
funnit rester hos oss, vittna inte om någon mera
invecklad och högt organiserad industri än den, som utvecklas i
en vanlig liten bondsmedja nutilldags — snarare ännu
enklare. Man finner deglar av lera, i vilken bronsen
smältes över en eld, som man på ett eller annat sätt fick
tillräckligt het — enkla blästeranordningar med
handbälgar av något slag måste ha följt med konsten. Till
bearbetandet av metallen hade man hamrar av brons eller sten
och grövre och finare punsar, likaledes av brons, med
vilka mönstren knackas in. Till gjutningen hade man
formar av sten och lera, men man kände också till konsten
att gjuta i sand kring en vaxform, som smälte bort under
gjutningen, så att metallen helt fyllde det rum, modellen
intagit — ett sätt som ännu begagnas för de finaste
detaljerna i konstgjuteriet.

Men hur bra man än förstod sig på det
hantverksmässiga i gjutkonsten, skulle det ändå inte ha blivit sådana
resultat, som det blev, när man riktigt kom igång med
bronshantverket här i Norden, om inte folk fortfarande,
liksom på stenåldern, visat den otroligt förfinade smak
och de oerhört höga anspråk på vackert arbete, som tycks
ha utmärkt detta släkte vida mer än många andra
folk. Som genomsnitt äro de nordiska bronserna elegantare
än några andra utanför den stora kulturkretsen kring
östra Medelhavet, med vars bästa alster de för övrigt gott
kunna tävla. Importerade saker, som den stora
messingsskölden från Halland kunna kanske vara märkliga som
prov på högt drivet metallhantverk, men inga av dem
kunna tävla med den typiskt nordiska skafthålsyxan av
den här avbildade typen, när det är fråga om arbetets
finhet och framför allt formernas och ornamentens
skönhet. Det är en sådan säkerhet och elegans i detta arbete,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free