- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid /
37

(1931-1932) [MARC] Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I »Kung Björns hög» fanns också denna vackra brosch (något mindre än<bnaturlig storlek) av en typ, som arkeologerna kalla »glasögonsfibula».<bDen är gjuten i brons och belagd med tunt guldbleck.
I »Kung Björns hög» fanns också denna vackra brosch (något mindre än

naturlig storlek) av en typ, som arkeologerna kalla »glasögonsfibula».

Den är gjuten i brons och belagd med tunt guldbleck.


Sveakonung, »Björn vid högen» eller »Björn på Håga»,
som skulle ha regerat tillsammans med kung Emund i
Uppsala under förra delen av 800-talet e. Kr., således
under vikingatiden. Nu stötte man i stället på en kung
— om det nu var en sådan — som regerat under
bronsålderns »fjärde period», d. v. s. mellan 1200 och 1150
före Kristus — alltså i runt tal tvåtusen år tidigare än
sagokungen Björn!


Den noggranna utgrävningen gav vid handen, att man
först lagt upp en terrass av sten på den då nära vattnet
liggande udden. På denna hade man bränt den döde,
som tycks ha varit en småväxt man, och sedan hade
man lagt hans ben jämte ett präktigt bronssvärd med
guldbelagt fäste, ett guldbelagt bronsspänne och några
andra småsaker i en urholkad ekkista på bålplatsen.
Kistan täcktes sedan av uppstaplade trädstammar för att
inte krossas, när man bar på ett väldigt röse av stora
och smärre stenar. Detta röse täcktes sedan omsorgsfullt
med massor av grästorv, som man skurit upp och burit
fram. Då högen, som ej var fullt rund, är 43—49 meter
i diameter och 6,25—8,75 meter hög, kan man lätt
förstå, att det gått åt inte så litet arbete för att bygga den.
Massor av folk måste ha deltagit, och i högens olika
lager träffade man på benrester efter åtskilliga oxar, får
och svin, som gått åt vid de måltider, som höllos under
arbetets gång. Dessutom fann man också, utom den
brände hövdingen ben efter en kvinna och två män,
och detta under sådana förhållanden, att man har skäl
att misstänka, att även dessa utgjort en del av
gravölsmaten! När man vet, att det ännu 2000 år senare
offrades människor i trakten — vid Gamla Uppsala — är
det inte orimligt att tänka, att man kan ha ätit
människor på bronsåldern, särskilt om det ingick i någon
begravningsritual. En sådan förmodan gör också
professor Almgren i sin redogörelse för det praktfulla
fyndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free