Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid / 52 (1931-1932) Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här ses skaften av ett par romerska bronsskopor, försedda med tydligt synliga firmastämplar, som ange, vid vilken italiensk fabrik de tillverkats.

I Danmark och Skåne, men också i Svealand, särskilt i
Uppland, visa fynden från samma tid på västliga och
mellaneuropeiska förbindelser. Svenska gravfynd
innehålla ej sällan saker som äro importerade direkt från
Italien på de stora handelsvägarna utmed Elbe (från Böh-

men) och Rhen. Sådana saker äro ofta på ett eller annat
sätt knutna till vinet. Germanerna voro inte några
nykterister, när de stötte på den romerska kulturen. Men deras
älsklingsdrycker på den tiden voro öl och mjöd. Vinet,
som sedant gammalt hörde hemma i medelhavskulturerna,
lärde de känna genom romarna och det slog genast an.
Redan kort efter den första romerska erövringen av
Rhenlandet var vinodlingen igång, och de romerska
vinhandlarna voro kanske de första kulturpioniärer, som med
trygghet kunde våga sig in i Germanien. Vårt ord köpa
(tyska kaufen) kommer av ett latinskt caupo, som betyder
vinhandlare! Med vinkrusen — för resten såldes vinet
fatvis i Tyskland redan på romartid — följde också en
del kärl av metall — brons eller silver — som hörde till

den tidens vinservis: blandkärl, skopa, sil och bägare,
samt naturligtvis också vackra romerska glas. Man drack
nämligen inte oblandat vin i södern, utan blandade det
med vatten, dessutom silades det ofta genom is eller snö
för att kylas, och så serverades det ur det stora
blandkär-let med en vacker skopa.

Dylika kärl tillverkades under tidigare kejsartid i
Capua och andra italienska städer. Det var riktiga
storfabrikanter där, som arbetade för export och som för att
bättre kunna konkurrera, satte firmastämplar på sina
varor. Åtskilliga sådana stämplar, som man hittat i
Sverge, förekomma också på saker funna runt om i
Europa, bl. a. också i Pompeji, som förstördes år 79 e. Kr.
Därav kan man veta, att just den fabrikanten måste ha
varit verksam omkring den tiden.

I Västeråstrakten har man funnit en stor, praktfull
bronsurna, som nog använts till blandkärl, innan den fått
följa sin ägare i graven som askurna. .Men detta kärl har
inte exporterats hit av romerska handelsmän. Det skulle

SI 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>