Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Frej — den lilla statyetten från Södermanland. |
 |
| En praktfull Torshammare från Skåne |
En liten i Södermanland funnen statyett, vars hela
utseende anger att den härstammar från vikingatiden,
visar oss guden Frö. Han har toppig hjälm och spetsigt
skägg — bägge delarna utmärkande för en elegant herre
i Sverge under vikingatiden. Att det är Frö som bilden
föreställer, kan man se på vissa kännemärken, som enligt
samtida författare utmärkte bilden av fruktsamhetens
herre.
Mot slutet av hednatiden blir det i Sverge, särskilt i
de trakter, där man medvetet tar parti mot kristendomen,
vanligt att hedningarna bära en eller flera små hammare
av silver eller järn om halsen. De likna ofta till
utstyrseln och proportionerna de kors, vilka kristendomens
anhängare plägade bära som tecken på sin tro och för att
skydda sig mot onda inflytelser. Vi veta av de isländska
gudasagorna, att hammaren var Tors vapen och
kännemärke. Troligen har man tagit upp seden att bära
detta märke — liksom också att inhugga det på
runstenarna — efter kristna exempel. Eljest veta vi, att Tor
också brukade ha heliga ringar invigda åt sig. En sådan
ring togs vid en erövring av det förutnämnda
vikinga-tillhållet i Dublin på 900-talet, då också en åt Tor
helgad lund nedhöggs.
De stora officiella hedniska gudstjänsterna i Gamla
Uppsala, sådana de ännu kort före år 1100 utövades,
synas ha ägnats Oden, Tor och Frö, och bestodo i offer
och andra gudstjänsthandlingar. Vart nionde år
före-,togos särskilt omfattande offer, då bl. a. även
människor, troligen krigsfångar, blotades. Vissa av offren
avlivades genom hängning i offerlundens träd eller genom
att dränkas i en brunn. Denna har troligen återfunnits
i en sänka mellan de stora kungshögarna och kyrkan.
Det är en synnerligen väl timrad, mycket djup
vattenbehållare, som står nedsänkt i ett lerlager. Där finns
ingen källåder, och brunnen kan därför endast ha fyllts
av tillrinnande ytvatten. Den har därför också relativt
lätt kunnat tömmas, och stegpinnar på insidan ha
möjliggjort för dem som skötte offren, att efter offerfestens
slut gå ned och hämta upp de dränktas kroppar, som
eljest skulle ha förpestat brunnen!
Själva templet anses ha varit en träbyggnad, rest på
väldiga stolpar likt de äldsta stavkyrkorna (se sid. 125),
som härstamma frå» ungefär samma period. Det stod på
samma plats, där nu kyrkan reser sig. Vid en reparation
för några år sedan kunde man under den nuvarande
byggnadens äldsta och djupaste golvlager iakttaga spår
av en dylik byggnad, som gått under genom eld. En
enda väldig stump av en stolpe står ännu kvar på sin
plats. Det är allt som finns övrigt av den officiella
svenska hednareligionens huvudsäte. I våra folkseder,
i vidskepelse, forntro och sägner lever däremot ännu
en stor del av den folkliga hedendendom, som
kristendomens förkunnare icke kunde utrota vare sig med eld
eller dopvatten. Endast upplysning och tålmodig
undervisning ha småningom kunnat tränga så djupt in i
folksjälen, att den kristna åskådningen börjat nå in till
den gamla hedendomens kärna.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0102.html
