Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Några av den katolska mässans helgade redskap — ur Statens
Historiska Museums samlingar. Det är svenska medeltids föremål, vackert
och dyrbart arbete av det slag, på vilket kyrkans skattkamrar voro
omätligt rika även i vårt fattiga land. Till vänster ses kalk och patén,
till höger rökelsekar och ciborium och i mitten en praktfull monstrans. |
storm eller den resande vid en farlig passage — att efter
lyckligt genomgången fara skänka en större eller mindre
gåva till det åkallade helgonet på någon plats, där det
dyrkades, t. ex. till Sankt Niklas i Stockholms stadskyrka
eller S:t Olof i Visby eller Sankta Elin i Skövde. Löftet
måste sedan, vid risk av helgonets onåd, samvetsgrannt
tippfyllas. Den som hade råd, kunde lova en kalk med
paten, ett ciborium — det kärl, i vilket nattvardsbrödet
förvarades — en monstrans, i vilken den invigda hostian
visades, en altarduk, kanske ett helt altarskåp eller en
ny helgonbild, en krona åt jungfru Maria i hemsocknens
kyrka eller en ommålning av det gamla triumfkrucifixet
i dess kor. Den fattigare kunde lova ett krus olja eller
vin, ett pund vax eller ett par ljus, vägande så och så
mycket, att brännas på helgonets altare. Man gav
allteftersom råd och lägenhet var — och allteftersom
situationen tycktes kräva större eller mindre offer.
*5*
På så sätt ha alla våra stora och små kyrkor kommit
att äga ett rikare eller enklare bo av olika slags för
gudstjänsten avsedda föremål. Vad som i våra dagar återstår
är naturligtvis endast en bråkdel av det, som även i vårt
fattiga land offrades under katolicismens fyra
århundraden. Vilka väldiga skatter kyrkorna måste ha ägt, kunna
vi bilda oss en föreställning om, när vi bese t. ex. Uppsala
domkyrkas silverkammare eller Statens Historiska
museums samling av kyrkliga skatter — eller när man, som för
några år sedan, ser en imponerande utställning av
kyrkliga skrudar och andra textilier fylla den största
konstutställningslokalen i Stockholm. Vi skola ju minnas, att
vad som finns kvar av medeltida kyrkliga föremål, i
stort sett bara är resterna efter det, som Gustav Vasa
lät kyrkorna behålla och som sedan, ofta liksom
slumpvis, undgått förskingring och förstörelse under fyra
århundraden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0160.html
