Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN HELIGA BIRGITTA
Sverge fick också med tiden sin egen orden, en
tilldragelse som väl snarast berodde på en enskild människas
förtjänster om den katolska kyrkan än på något särskilt
starkt intresse för klosterväsendet hos det svenska folket.
Birgitta, det första svenska helgon, om vilket man vet
mera, än vad dunkla legender förtälja, var både i sitt
land och på sin tid en så pass ovanlig människa, att hon
skulle ha gjort sig gällande även i ett ännu mindre fromt
och katolskt samhälle än det svenska — och likväl veta
vi av hennes levnadshistoria, att hon hade oerhört
mycket motstånd att bekämpa och vann endast obetydliga
segrar, så länge hon levde i Sverge; ty gent emot sina
landsmän hade hon svårt att vinna den stora auktoritet,
hon krävde såsom »Guds språkrör», och gent emot de
bestämmande i Rom kunde hon från sin avlägsna och
föga ansedda kyrkoprovins knappast göra sig hörd. Helt
annat blev förhållandet, när hon flyttade ut till Rom och
satte in sitt personliga inflytande hos påven och
kardinalerna. Då var hon inte längre en besvärlig svärmerska
från ett avlägset land i kristenhetens utkanter, utan
»änkan av kunglig börd», som hennes hederstitel som
helgon lyder, — en högättad, myndig och imponerande
gammal dam, som man inte kunde avfärda, ens när hon
eftersträvade den utomordentliga äran att bli
ordensstif-tare. Och från Rom kunde hon också vinna makt i
Sverge.
Den heliga Birgitta var uppländska. Hennes fader,
Birger Petersson, var lagman i Uppland och en man av hög
börd och stort inflytande, både på grund av sina
personliga egenskaper, sitt förnäma gifte med en släkting till
Folkungarna och sina stora rikedomar. Lagmannen gifte
sin dotter med Ulf Gudmarsson, son till en lagman i
Västergötland och själv med tiden lagman i Närke,
riddare och riksråd. Det är tydligt, att lagmansätterna höllo
ihop. Befattningen var också en av de högsta i riket,
stödd såväl på inflytande vid hovet som på gammal
ätte-makt i landskapet. Det var inte ett ämbete, som kunde
förvärvas av vem som hälst genom tillfällig kungagiinst.
Lagmansfamiljerna sutto säkrare i sadeln än kungaätten
själv. Sådant föder självmedvetande och maktkänsla, två
egenskaper, som i högsta grad prägla Birgitta och hela
hennes gärning. Vad hon skulle ha blivit i vår tid, är ej
lätt att säga, så många vägar som nu stå öppna för en
framstående kvinna! På sin tid, 1300-talet, blev hon av
egen maktfullkomlighet, endast stödd på sina egna inre
upplevelser och sin förmåga att göra sig trodd av
människorna, en »Kristi brud», som i smått och stort, i rikets
ärenden och i familjeangelägenheter, i världsliga och i
andliga ting kunde framföra sin himmelske brudgums
bjudande vilja. Hon fick sina tankar i form av
»uppenbarelser», någon gång i drömmen, oftast vaken, men i ett
tillstånd av hänryckning, som på henne själv och hennes
omgivning verkade helt annorlunda än vanligt tänkande eller
fantiserande. Man kan, när man läser dessa
»uppenbarelser», sådana hon själv nedskrev dem, ännu tydligt spåra,
hur väldig den inre kraft måste ha varit, med vilken
hennes lidelsefulla känslor pressade fram syner och ord, så att
de blevo till påtagliga företeelser, till gestalter, ljus, ljud,
till förnimmelser av värme och köld, lukt och smak — en
hel värld utanför den verkliga, som hon med åren blev
alltmera förtrogen och hemma i. I denna värld umgicks
hon med Kristus, med hans moder och med många helgon,
men såg också- djävulen (som ofta såg ut som en
»blåman», d. v. s. en neger), och hans onda änglar. Hon
åskådade ofta de domstolsförhandlingar, där hennes
himmelske brudgum satt som lagman — liksom hon sett sin
far och sin man sitta vid månget ting — medan djävlar
och änglar tvistade och processade om någon stackars
själ — oftast någon av hennes samtida, vars
salighets-problem intresserade henne. Understundom levde den
människa ännu, som hon såg inför domen, och hennes
uppenbarelse framfördes till denna människa som en
varning, om vad som skulle komma att hända, om han icke
bättrade sitt leverne. Birgitta hade till en början ett
mycket starkt inflytande på konung Magnus Eriksson och
hans gemål, drottning Blanka. När andra undanträngde
henne och togo makten över den viljesvage härskaren, fick
Birgitta så ohyggliga uppenbarelser om honom, att hans
gestalt tack vare dem ända in i våra dagar står fläckad
med de grövsta och fulaste lyten. Ty den heliga frun lade
inte fingrarna emellan när hon vredgades. Å andra sidan
möta vi i Birgittas uppenbarelser ett varmt och modigt
modershjärta och en kärlek till renhet, godhet och tukt,
avsky för själviskhet, slapphet och falskhet, som är stor
och beundransvärd för alla tider. När hon, fyrtioårig,
blev änka efter ett mer än 2j-årigt äktenskap, och sörjt
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0181.html
