Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Denna förnäma herre, med stort,
spetsigt skägg, sida kläder och
svärdet elegant upplagt över ena benet
tillhör en liten skulpterad nisch i
Heda kyrka i Östergötland. Han
torde vara jämnårig med kung
Sverker d. ä. och hans hov som
bodde där i trakten och klädde
sig i den stilen vid i ioo-talets mitt. |
hredning, och som därför mer än en gång målades i
kyrkornas valv och utsmyckades med legendernas vackraste
blomster. Är icke S:t Erik en verklig riddare? Hör vad
legenden säger om honom. I Finland bjöd han folket »att
anamma den kristna tron och ingå fred och fördrag med
honom, och när de ej ville göra någotdera, övervann han
dem i flera drabbningar med svärd, manligen hämnande
de kristnas blod, som de länge och ofta utgjutit. Och när
han då fick en härlig seger, nedföll han bittert gråtande
på sina knän i gudeliga böner, emedan han alltid hade ett
milt och varkunnsamt hjärta». Nu är visserligen den
här citerade legendtexten skriven på 1200-talets senare
hälft (men likväl tidigare än det, enligt den gängse
uppfattningen skulle ha funnits riddare i Sverge!) Men
ingen anledning finnes att betvivla, att just helgonets
typiskt ridderliga handlingssätt: att f^rst bjuda fred, sedan
slå till ordentligt, och sist gråta över de slagna, av ett
milt och varkunnsamt hjärta, — är ett drag, som följt
med traditionen om kung Eriks finska korståg från
början och som mycket väl kan vara bokstavligen sant! Föga
betyder det inför dylika vittnesbörd, om man kan påvisa,
att riddarslag förekommit något förr eller senare. Lika
litet som man kan avgöra frågan om den svenska adelns
uppkomst genom att peka på Alsnö stadgas
bestämmelser om skattefrihet för vissa personer, som tjänade
konungen eller hans närmaste medhjälpare med rustning
och häst.
Riddare blevo — kan man säga — de svenska
stormännen, när de först grepos av ridderlighetens anda och
började känna sig som Guds stridsmän. Adelsmän blevo
de, som klass betraktade, så snart de övertagit mer eller
mindre av konungens rätt att utkräva skatter och upp-
bära böter, var och en inom sitt område, något söm rika
och storättade män särskilt under kungamaktens
svaghets-tider på ixoo- och början av 1200-talet måste ha haft
rika tillfällen till. Magnus Ladulås, som genom sin fars
och sina egna energiska och framgångsrika bemödanden
fått mera verklig makt i sina händer än troligen någon
svensk kung före honom ägt, skulle näppeligen ha
från-hänt sig stora delar av denna kungliga makt till adeln.
Vad han gjorde, genom den berömda Alsnö stadga, synes
snarare ha varit att fastslå vissa förpliktelser, som
stormännen, delvis efter utländska mönster, måste finna sig
i, för att få åtnjuta rätten att beskatta sina underhavande
för egen räkning och utöva åtskilliga andra rättigheter,
som kungen eljest gjorde anspråk på för sin egen del.
Frågorna om adelsståndets och riddarväsendets ursprung i
Sverge äro sålunda, om man begär skriftliga bevis och
data, hittills i stort sett obesvarade och bli kanske aldrig
fullt klarlagda. Detta tyder på, att ursprunget här såväl
som ute på kontinenten icke kan föras tillbaka på vissa
lagstadganden och beslut, utan att det ligger i en lång
utveckling, sådan som vi här antytt. Kulturhistoriskt äro
förändringarna i de högsta samhällslagrens ställning från
vikingatidens sista del och fram till 1300-talets början
säkert icke alls så svåra att fastslå som rättshistoriskt.
Det är icke så få bildframställningar och ett rätt
ansenligt fyndmaterial som man kan begagna för att visa, hur
ättlingarna av bildstenarnas hjälmprydda, skäggiga
hövdingar förvandlades till folkungatidens skägglösa,
eleganta och en smula kvinnligt veka kavaljerer. Jarlarnas
och härskarnas förvandling till högadel och riksrådsätter,
vikingarnas övergång till välborna riddare är inte så
märkvärdig, som det kan tyckas, när man ser, hur hela
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0190.html
