Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Dessa små, i svensk jord funna (ehuru måhända ej hår skurna)
schackpjäser visa oss, hur riddare och damer tedde sig någon gång vid
1200-talets mitt. Lägg märke till den ännu rätt toppiga hjälmen
och den långa, spetsiga skölden. |
from värdighet — ett drag som ju delvis lever kvar ännu
i dag. Vi äro fullt berättigade att tolka den fotsida
riddaredräkten som ett utslag av samma anda av värdighet,
som prästrocken och kappan vill uttrycka; för övrigt
råder precis samma regel i kvinnodräkten. Ju allvarligare
och förnämare en kvinna är klädd, dess längre äro hennes
kläder. Bondkvinnor avbildas på medeltiden med korta
kjolar, medan förnämare kvinnor knappt visa tåspetsen
under de sida, veckrika kläderna. Även damerna ha,
liksom prästerna, bevarat något av den medeltida
uppfattningen om värdet av klädernas längd ända in i våra
dagar — fast den just nu tycks vackla mer än någonsin.
Den väpnade riddaren utmärker sig, såsom vi redan
förut sett, ända från början framför andra krigare genom
att vara tungt rustad och beväpnad, på ett sätt, som bäst
lämpar sig för en ryttare. Vid medeltidens slut bestod en
dylik rustning huvudsakligen av en »brynja» eller
pansarskjorta, vanligen sammansatt av ett oändligt antal små
stålringar. Den var gjord som en lång skjorta med ärmar
och hade stundom en fastsatt huva av samma slags »tyg»,
som endast lämnade ansiktet bart. Eljes förekom också
att denna huva var lös och hängde ned över hals och
skuldror. Både skjorta och huva äro så att säga
översättningar i stål av den vanliga mansdräkten, över huvan
bars hjälmen, som vid denna tid ännu hade den
socker-toppsform, som vi känna från bildstenarna. Den var
framtill försedd med en ribba, som hängde ned över näsan
och skyddade mitten av ansiktet, där sålunda endast
ögon, kinder, mun och övre delen av hakan voro bara.
På benen tycks man till en början icke ha burit pan-
sarskydd, och även hästen var ännu orustad. Till
skyddsvapnen hörde också skölden, som icke längre var rund
— enklare krigare, särskilt fotfolket, buro dock ännu
länge den runda skölden med buckla — utan äggformigt
utdragen till en spets, som hölls nedåt. Den tidiga
medeltidens ryttarsköldar voro så långa, att de skyddade
ryttaren från hakan ned till skenbenet, när han satt i
sadeln. De gjordes av trä, men förstärktes med järnbeslag.
Ännu under 1200-talet tycks pansarskjortan, den
toppiga hjälmen och den spetsade skölden ha utgjort
riddarens typiska rustning. Småningom tillkomma dock vissa
förbättringar. Skjortan kompletteras med strumpor och
handskar av samma stålvävnad; hjälmen blir mindre
toppig, men dras i stället allt längre ned över ansiktet
och nacken. Skölden göres kortare och smalare, så att
den närmar sig formen av en liksidig triangel med
avrundade hörn och svagt svängda sidor. Den är inte
längre avsedd att krypa bakom, utan att parera
lansstötar och hugg med och måste därför göras
lätthan-terligare. Den fullständigare rustningen ger ju också
förut obeskyddade kroppsdelar ett bättre värn.
Omkring början av 1300-talet har riddaren en hjälm,
som mer eller mindre liknar en stor bytta av järn, som
stjälpes över hans huvud, när striden börjar. Den är
försedd med springor för ögonen och små andningshål
mitt för näsa och mun, men täcker eljes hela huvudet
ända ned till axlarna. Även brynjedräkten förstärks med
smidda plåtar, tidigast vid knän, armbågar och
axelleder, sedan i allt större utsträckning, så att även bröstet
förses med en efter dess form utsmidd järnplåt. Detta
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0192.html
