Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överst en gata i Visby med ett av de typiska
ståtliga köpmanshus, vilka en gång utgjorde denna stads
stolthet och rymde dess rikedomar i sina välvda
källrar. Nedtill ses »Mårten Skinnares hus», en rest
av det medeltida Vadstena.
208
och gränder upp och ned, alltefter terrängens nycker.
Däremot ha på de senaste åren omfattande grävningar i
flera gamla städer, främst Söderköping och Nyköping,
visat, att de medeltida gatorna ofta voro riktigt ordentligt
brolagda med rundvirke på syllar. När en dylik bro
övertäckts med smörja, lade man en ny ovanpå, och
småningom lärde man sig att göra dem allt finurligare och
bättre — de undre lagren hjälpte ju också till att stötta
upp dem. Mot medeltidens slut fyllde man bitvis ut
träbroarna med kullersten — och till sist övergick man till
kullriga, men hållbara stengator.
Med sina tätt sammanbyggda, låga, omålade
timmerväggar och gröna torvtak gjorde en sådan stad väl
snarast intryck av en tämligen illa hållen, fattig och
gammaldags bondby eller en norrländsk kyrkstad, sådana
man ännu i mannaminne kunde få se dem i avlägsna
trakter.
Stockholm innanför murarna, och .ännu mer Visby,
såg dock något ståtligare ut, ty här funnos verkligen
inte så få stenhus. Särskilt var den m’ot dåvarande
hamnen vettande Strandgatan i Visby hanseatiskt pampig
med sina många våningar höga, smala köpmanshus
och även i kvarteren bakom dessa funnos åtskilliga
vackra privathus i två eller tre våningar med höga
båg-fönster och brant takresning. Ej få av dessa efter tyska
mönster byggda borgarhus i Visby stå ännu kvar.
Stockholm har däremot veterligen icke ett enda sådant
me-deltidshus i behåll, vare sig att de varit så sällsynta eller
att de olyckligtvis alla blivit till oigenkännlighet
ombyggda. Det troliga är, att de ».stenhus», som ej sällan
nämnas i Stockholmshandlingar från medeltidens slut,
i regel varit så pass oansenliga, att man längre fram
skämdes för dem och tog bort dem eller byggde om dem. Ett
dylikt, tornliknande stenhus från medeltidens Vadstena
är det bekanta »Mårten Skinnares hus». Källare av
medeltida ursprung äro icke fullt så ovanliga i Stockholm.
De ha fått stå kvar, när husen försvunno, ty dem
behövde man ju icke skämmas för.
Till de ordentliga, från 1200-talets mitt och framåt
anlagda eller omordnade städerna hörde i alla fall en
något mera monumental plats än de trånga, slingrande
gatorna och gränderna, nämligen stora torget. Detta var
något helt annat, än den ursprungliga marknadsplatsen,
om också handeln bedrevs här, åtminstone på vissa
dagar och med vissa varor (andra, speciella handelstorg
för skilda varuslag lågo spridda inom stadens område
t. ex. »Järntorget», »Fiskarhamnen», »Kornhamn» o. s.
v.) Stortorget var stadens stora, officiella samlingsplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
