Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de erfarenheter, som antikens urgamla städer i
medelhavsländerna och Orienten för sin del gjort flera
årtusenden tidigare. Rom hade sina vattenledningar och
kloaker redan under republikens tid — Babylon hade haft
dem tusentals år förut, — Stockholm på medeltiden
drömde ännu inte om något så fint, utan hämtade
vatten ur källor och brunnar eller ur sjön och körde på sin
höjd ut sina sopor på malmarna, när det skulle göras
riktigt rent någon gång!
Men tack vare en gammal vana vid ordnat
samhällsliv, om också av annat slag än stadens, lyckades man
i alla fall att göra det möjligt för folk att leva i våra
medeltidsstäder. Det skedde med uppbjudande av alla
goda krafter — och med hänsynslöst undertryckande
av de onda krafterna. Man häpnar, när man läser
rådsprotokollens mestadels ytterst korta anteckningar om
dödsdomar. Går man igenom en rad protokoll, finner
man, att en hängning eller halshuggning förekommit minst
varannan månad i Stockholm, detta under 1400-talets
senare hälft, då rättstillståndet under Sturarnas
hövids-mannaskap inte bör ha varit uppseendeväckande dåligt,
och då politiska brott och straff i regel icke förekommo
inför Stockholms rådstuvurätt. Men så hängdes också så
gott som varje manlig tjuv. Även förseelser av ganska
JJr samma 1400-talshandskrift som på föreg. sida äro
dessa tre bilder, som visa, hur rättvisa skipades i gamla
tider. Galgen är av enkel typ. Piskningen och
»stockstraffet» brukades på samma sätt långt fram i tiden.
enskild art, såsom »nattabuller», utspridandet av onda
rykten om grannar och brott mot den äktenskapliga
troheten straffades offentligt och strängt. För
äktenskaps-bryterskor fanns t. o. m. i flera städer ett särskilt
straffredskap, »stadens stenar», två med en kort kedja förenade
stenplattor, som den brottsliga fick bära på axlarna,
medan hon leddes runt staden av bödeln, som till yttermera
visso »lekte på horn», för att ingen skulle undgå att se,
vad som försiggick. Däremot förekom fängelsestraff icke
alls. Endast i avvaktan på dom och rannsakning sattes en
brottsling för kortare tid i »tjuvakistan» eller
»mörke-stuvan», ofta i bödelns hus.
Intressant är att se, hur personligt allt tillgick i en
sådan stad och hur angelägna alla voro att rätta varandras
och sina egna fel och svagheter, om det kunde visas,
att samlivet blev lidande genom dem. Ingenstans finner
man t. ex. i Stockholm spår av någon opposition mot
påbudet, att all utskänkning av öl måste upphöra klockan
9 på kvällen — fast man nog ser, att törstiga gesäller
på sina nattvandringar försöka komma in någonstans
och få sig ett stop efter stängningsdags och då råka i
krakel med de varje natt till polistjänst uttagna
borgarna. T. o. m. en begynnelse till Stockholmssystem
finns vid medeltidens slut, åtminstone i Stockholm, där
vin endast utskänkes från stadens egen källare i
rådhuset och brännvin endast får köpas hos en enda av rådet
tillsatt och kontrollerad person.
På detta enkla sätt försökte Sverges lilla, fattiga
stadsbefolkning att bidraga till införandet av en högre
civilisation i det gamla vikingalandet. Det är också i
städerna som, när den tiden kommer, den kyrkliga
reformationen och den humanistiska bildningen med sina
folkuppfostrande ideal få sina starkaste stödjepunkter.
Borgaresonen Olaus Petri var predikant i Stockholms
bykyrka och förde som stadsskrivare stadens ännu
bevarade tänkteböcker den dag, då medeltiden i Sverge tog
slut och nyare tiden började.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
