- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid /
245

(1931-1932) [MARC] Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hotfullt pekar den gamla kanonen från den gräs klädda Vas atid
s-vallen ut över den låga, kala stranden och Kalmar sund. Vid sidan
reser den runda i joo-tals-bastionen sin massiva kropp — ett på sin
tid nästan ointagligt värn för slottet och staden.

om inte möjligen ärkebiskopens borg i Uppsala,
motsvarade tidens krav på en fästning. De gamla
tegelmurarna, tornen och de höga stenhusen hade varit starka
nog att stå emot murbräckor och kastmaskiner och ge
skydd mot pilar och små primitiva »byssor», som sköto
med knytnävsstora stenkulor. Den nya tidens artilleri,
hur klent det än synes oss, hade dock försvarligt grova
pjäser, som slungade stora järnkulor, fyrbollar och
exploderande bomber, och som utan svårighet krossade
hörnen på de fyrkantiga murtornen, satte eld på de av
trä byggda skyttevärnen och slogo hål i tegelväggarna.

Det, som faller en i ögonen, när man betraktar
Gripsholm eller Kalmar slott eller andra av Vasatidens
borgar, är främst de massiva, runda torn, som bilda
hörnen på det befästa området. Det var de rundade ytorna,
som skulle komma fiendens kanonkulor att slinta ut i
luften, samtidigt som de i flera våningar anbragta
fäst-ningskanonerna voro i stånd att skjuta åtminstone i tre
väderstreck.

Mursträckorna mellan tornen gjordes på mera
utsatta punkter låga och oerhört kraftiga och täcktes på
utsidan av en jordvall ned mot den breda, med murade,
lodräta sidor försedda slottsgraven. Där så behövdes,
byggde man ut både mur och grav i framspringande

vinklar. I skydd av denna yttre vall lågo så själva slottet
och andra ömtåliga delar av fästningen, t. ex.
ammuni-tionsupplag, proviantförråd och kaserner. Inne i själva
murgördeln uppfördes skyddade rum och gångar, där
den mot ett stormangrepp samlade besättningen kunde
uppehålla sig eller förflyttas utan att nås av fiendens eld.

Det var icke minst denna nya befästningskonst,
utarbetad på kontinenten och prövad under ijoo-talets
stora krig i Italien, Tyskland, Frankrike och Flandern,
som satte sin prägel på den äldre Vasatidens svenska
slottsbyggen. De leddes också nästan alltid av utländska,
huvudsakligen från (eller över) Tyskland införskrivna
byggmästare och ingenjörer.

Men jämte forsvarskravet se vi också tydligt en annan
tanke framträda i de gamla Vasaborgarna. Mellan och
över de kraftiga »rundlarna» se vi mångenstädes —
vackrast dock på Vadstena slott — höga, elegant
uppbyggda gavlar resa sig med fint svängda konturer och
rikt indelade ytor. De giva redan på långt håll tillkänna,
att vi nalkas en kungaboning.

»Liksom i andra Europas länder» skriver Gustaf
Up-mark d. ä., vår första skildrare av Vasatidens
slottsbygg-nadskonst, »blev även i ijoo-talets Sverge konsten ett
medel att förhärliga den nyvunna och vidgade furste-

24S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free