Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Uppsala Universitets samlingar förvaras en liten målning av okänd
mästare, troligen från 1600-talets mitt, på vilken med ovanlig
tydlighet framställts Stockholms slott, sådant det gestaltats under
Vasakungarnas tid. Bilden är sedd från sydväst, från platsen utanför Storkyrkans
gamla kor, som revs av Gustav Vasa för att ge rum åt »södra rundeln»,
den mitt på bilden synliga bastionen. På västra sidan om slottet leder en
bro över vallgraven till den likaledes av Gustav Vasa utbyggda, av två
runda småtorn flankerade huvudingången. Mitt i komplexet av olika hus
och gavlar reser sig kärntornet »Tre Kronor».
Nå — man led ju inte av att använda slottsgårdarna
som avrättningsplatser, och då och då skyltade den
kungliga rättvisan över slottsportarna med nyss avhuggna,
drypande och illaluktande människohuvuden.
Anspråken på snygghet och trevnad voro, som sagt, helt andra
då än nu. Avträdena voro i regel utbyggda, så att de
öppnade sig direkt över marken nedanför slottsmurarna
eller, där man så hava kunde, över slottsgravens mer eller
mindre stillastående vatten. Avloppsrännorna för
diskvatten och annat flytande avskräde löpte ut genom hål
i murarna, var det passade. När den schlesiske
adelsmannen Erich Lassota von Steblau under Karl IX :s tid satt
fången i Stockholm, fick han som en särskild gunst ett
rum i ekonomibyggnaderna på Helgeandsholmen.
Därifrån gick han om morgnarna ned till strömmen för att
göra sin toalett från brokanten ned i vattnet och vid ett
sådant tillfälle mötte han monarken, som var på väg
ut i staden. Så enkelt och hemtrevligt gick det till mitt
i huvudstaden!
Arkitekter, målare, snickare och bildhuggare fingo,
som sagt, göra det bästa möjliga av förhållandena och
redan gamle kung Gustav, som ju eljest visste att hålla
på pungen, kostade på stora summor för att få bo som
en kung. I sina ny- och ombyggnader sörjde han först
och främst för att få ordentliga fönster — likväl
användes i många fall ej rutor av glas, utan av
kalvskinns-pergament — dörrar med vackra infattningar, snygga
golv av stenplattor, kakel eller trä och vackert utsirade
och målade trätak, antingen av gamla sorten med
synliga bjälkar eller av det nya slaget med innertaket
liggande under bjälkarna och utsmyckat med pålagda
rutor i olika plan och växlande färger.
Själva väggarna klädde man med träpaneler till en viss
höjd, och därovanför hade man tillfälle att anbringa
målningar på den rappade muren. Eller också lät kungen
göra vackra väggbonader, i de enklare rummen
troligen målade på lärft, i de finare konstfullt vävda av den
art, som vi numera bruka kalla »gobelänger». Ett rum
med sådana tapeter kunde bli något sagolikt vackert.
Runt alla väggar hängde då dessa i djupa, men likväl
klara färger vävda bonader, som var och en utgjorde
en stor tavla med sin vävda ram av frukter, blomster
och pelare. Inom rummen öppnade sig ett landskap med
stora träd och byggnader och livfullt tecknade figurer,
forntidens sagohjältar eller bibelns patriarker, domare
och profeter, eller Jesus och apostlarna, eller också jä-
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
