Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kungsstugan» i Örebro är ett i;oo-talshus, som en gång varit en
förnäm gäststuga i en borgares gård. Till typen är den en av dessa
loftbodar, som ännu i gamla svenska bondgårdar ofta utgöra den
finaste och arkitektoniskt vackraste byggnaden.
o
SVENSK MEDELKLASS PA VASATIDEN
Den nya prakt och värdighet, som genom
Vasakungarnas bemödanden infördes vid svenska hovet, och som
även spred sig till högadelns hem, nådde före
stormaktstiden inte ens ned till den vanliga adeln. »Stugornas folk»,
som det i våra dagar talas om, när man tänker på
flertalet av vår allmoge, omfattade ännu vid Gustav II
Adolfs tronbestigning hela svenska folket nedanför
högadeln, och detta i ordets egentligaste bemärkelse.
Städerna voro med få undantag helt bebyggda med
stugor. Man kan t. o. m. i viss mån räkna med en
tillbakagång i byggnadsskicket sedan medeltidens slut, då
åtminstone kyrkans och klostrens hus ofta hade en något
solidare och stadsmässigare karaktär. Av brist på
underhåll förföllo många sådana byggnader under ijoo-talet,
och på deras tomter reste sig ur ruinerna mera
anspråkslösa privathus.
De många medeltida adelsborgarna ute i landet fingo
också förfalla, sedan rättstillståndet gjort dem
obehövliga, men det var visst icke alla adelsmän, som hade råd
att bygga sig nya stenhus i stället för de gamla
fäst-ningstornen. I stället förvandlades det muromgivna lilla
adelsfästet ofta till en större eller mindre lantgård med
timrade, torvtäckta hus, som till sitt yttre föga skilde sig
från bondgårdarna och prästhemmanen.
Å andra sidan tyder åtskilligt på, att vanligt folk
både i städerna och på landet småningom förbättrade och
moderniserade både sina bostäder och sitt levnadssätt
under denna period. Deras politiska inflytande hade ju
vuxit betydligt genom den viktiga roll, de spelat både
under Gustav Vasas befrielsekamp mot Danmark och
Hansan och under Karl IX:s strid mot Sigismund,
högadeln och den katolska reaktionen, och därmed hade också
deras utsikter till befordran inom statsförvaltningen och
krigsväsendet stigit betydligt. Det ligger mycken sanning
i den danske diplomaten Peder Galts ord, fällda i början
av 1620-talet, att Vasakonungarnas regemente grundats
med böndernas hjälp och vidmakthölls med samma
medel — ett mycket förklenande omdöme i den danske
adelsmannens mun. Ett annat vittnesmål om den svenska
allmogens ställning, som något senare (1634) avges av
en fransk legationstjänsteman, d’Ogier, konstateras en viss
jämlikhet i de svenska levnadsvillkoren, som förefaller
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
