Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tovastugan i Ripsa socken i Södermanland är ett av de sällsynta
minnesmärkena över hur den välsituerade allmogen på Vasatiden
kunde utstyra sina stugor. Innerväggen återges efter en akvareller ad
teckning i Nordiska–museets arkiv.
stuga till höger i huset. En svensk bostadsbyggnad av
timmer, vare sig den tillhör en adelsman, en präst eller
en något så när välmående bonde bör vid nyare tidens
början redan ha denna rumsindelning, som sedan ända in
i våra dagar varit den hos allmogen vanligaste.
I Tovastugan är det själva helgdagsstugan, som är det
märkligaste. När man kommer in i den — särskilt om
man har förmågan att med fantasiens hjälp friska upp
de mörknade färgerna och komplettera vad som nu är
bortrivet och förfallet — erfar man just den behagliga
överraskning, som avspeglar sig i d’Ogiers beskrivning
av prästgårdarna. Det yttre — de låga, ursprungligen
omålade timmerväggarna och torvtaket (här ännu
bevarat under tegeltaket) lova inte annat än en mörk,
däven kula. Men därinne står man i en ansenlig sal, där
det är högt till det i tre ytor brutna sparrtaket. Dagern,
som faller in genom de små fönstren, är visserligen knapp,
men brasan i den vackra, öppna spisen hjälper till att
skingra skuggorna. Och timmerväggarna stråla i friska,
väl samstämda färger. På vit grund stå präktigt inra-
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
