Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ummmm
t.ii 9+ ** >
SaipMpe fctt w^cn
Ccftamcnrinpole.
>qmn i» iw c«ecam«CT rjB11
C3 yrC&mrm» cmM / (*fpi Jumtian 22? *
tali! ia W»j o» Rtfctotto/to im Ctgfcct
ft*« 90m wpjctUTOKt wmcJrrqtU fete« ne
f(un«3uitmtaiJ!.(rtt prtaiyttWMtctttci
pte&nyttXUn m$t> omW T* X>0J CdtfVfititbimmH
tamenti yjri ftrioitrttu tuw/ioffo iSaana
gditmi /ia Jumalan tupaus (Ufouot/fo
. f* m$* « Cyffxje/qufo tapactamtt 90A
n*.|Ik iotc4 fm piltVUciefia tiaet Vltomia.
Qfll« «u4»fldium omWyrt (BrtMImen faim/toMh So
mmtklcnlqum fyfat le&ctue/^fi* Wfifattom4/fcpö« ofitft£
mgi/^u« $u&u 10 (CRjlimw/iofta mt nmfam /pufcnm w flott#
J®"; niitqmn filiout eoffa t>amP fcti idton ©oliotb yltnmftfc
Ö/nÄ wj ww fa&flia wrualit« wpfätiomafm >ctan tanf
fanJcafclZat W^rt^imioliiim nxfcomiceeli Mwttu/f* b*
pifttet ia tvapafrtutlrmfym ia loion f>tc.3«|T(i^clauI«<i
>aj9yPP<fo w rcmuirjtc.rfiii ombt nyt cmte jtønMlon (Saana
CV} 1 ’V-V;*’ ’’ 4 cf’» a ^v’‘"v
j •Mvi’ -VvCC k •**•[«*
■*■%** IS J&<*» y
Pf^kncimfafoei/uj n* Tliijc»«itti3« fm canCa
canfr wamamto}
»SR^hÄ^ ^n»<m(Tor»fa/*B4tbiwrf(tt«
P^tt^mr/fart/elcueri ia«titu4rifencanfrrau
PTfjwt.
$ 6««
/fr 1548 trycktes i Stockholm biskopens i Abo Michael Agricolas
finska översättning av Nya Testamentet — ett vittnesbörd så gott
som något om den omsorg, man bar för finnarnas religiösa fostran.
Det är en mycket vacker bok och dessutom en av de första, i vilken
finskt språk förekommer på tryck.
i flera etapper, dels under vikingatiden, dels under den
äldre medeltiden med dess korståg och
erövringssträ-vanden. Av allt att döma har nationalitetsskillnaden, så
snart finnarna bara kristnats och politiskt införlivats med
det svenska samhället, spelat en förvånande liten roll.
Den högre bildningen var ju internationell; till
prästämbetet hade finne och svensk lika lång väg, så länge
denna väg gick över latinet, och att även finnar redan
tidigt kunde komma så långt visar det faktum, att Åbo
biskopsstol flerfaldiga gånger under medeltiden innehades
av finska män. Märkligt är f. ö. att just detta stift synes
ha varit ett av de allra livaktigaste ifråga om
utsändandet av stipendiater till utländska universitet. Bland
studenter vid Parisuniversitetet förekomma män från Åbo
stift redan under 1300-talet. Är 1416 blev en Petrus
Roodh från Åbo universitetsrektor därute, något senare
se vi en Olaus Magni, sedermera (1450) biskop i Åbo,
som lektor i Paris, och vid medeltidens slut äga icke
mindre än tre på varandra följande innehavare av den
finska biskopsstolen magistergrad från Paris. Två av
dem, Magnus Nicolai de Särkilax och Laurentius
Micha-elis Suurpä, torde ha varit finnar till börden. Den
sistnämndes tillnamn är ren finska och betyder »storhuvud».
— I Stockholms stads tänkeböcker från 1400-talets slut
och början av ijoo-talet får man ett livligt intryck av,
hur livlig samfärdseln mellan huvudstaden och Finland
varit. Ideligen figurera »botnekarlar», folk från
Österbotten, och »laxekarlar», finländska laxhandlare, men
också bönder, skeppare och tjänstefolk både från
kustlandskapen och inifrån landet förekomma i Stockholms
rådstuga, personligen eller genom ombud, både som
arvtagare, arvlåtare, kontrahenter i fråga om
fastighetsköp, parter i civilmål av alla slag och ej minst i brottmål.
Icke tycks språket ha vållat några oöverstigliga hinder
för samvaron. I alla gränsområden lär sig folk, som får
vara i fred för nationalistisk propaganda, utan svårighet
både två och tre språk, åtminstone så pass hjälpligt, att
de kunna reda sig. Det tycks först vara
skolundervisningen, med dess krav på korrekt språkbehandling och
skrivkunnighet, som gör människor blyga och tröga
gent emot grannfolkets tungomål!
De gamla finska bondebygdernas folk hörde sålunda,
oavsett språkskillnaden, ytterst nära ihop med Sverge
och styrktes snarare i denna samhörighetskänsla under
de tragiska förvecklingar, i vilka de vid ij oo-talets slut
drogos in genom den finländska adelns partitagande i
striden mellan Sigismund och Karl. Ty »klubbekrigets»
österbottniska bönder stodo klart och energiskt på det
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
