Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en italiensk dräktbok från
1590-talet se vi en »donna
Li-vonica», det vill säga en gift
kvinna från Livland, återgiven
i en dräkt, som vi knappt
skulle tro på, om vi inte hade den
bredvidstående, ännu i vår tid
existerande bruddräkten från
Mohn i Estland.
tagsställning har den lilla svenska kustbefolkningen
därborta bevarat genom alla skiften ända fram till våra
dagar, då den utgör en av de erkända, kulturellt
självständiga minoriteterna i republiken Estland.
Huvudmassan av de tyska ordensriddarnas
underlydande, de förutnämnda finska och baltiska stammarna,
voro vid nyare tidens ingång enkla, delvis till stor
fattigdom och ett slags livegenskap nedtryckta bönder.
Deras levnadssätt var tämligen primitivt och hade, inte
minst tack vare herrarnas likgiltighet för deras
uppfostran och utveckling, bevarat ovanligt många drag
från forntiden, både i fråga om levnadssätt och
tänkesätt. Den romerska katolicismen, som blivit den
officiella religionen i och med erövringen västerifrån, hade
trängt föga djupt. En bestämd skillnad rådde i detta
hänseende mellan den »infödda» befolkningen norr och
söder om finska viken, men också Rigaviken markerar
en dylik skillnad. Esterna, norr och öster om denna, hade
varit de som längst och hårdast kämpat för sin frihet,
och som också under förtryckets tid bevarat en starkare
självkänsla och motståndskraft, medan de. vekare baltiska
stammarna, letter och preussare, böjde sig djupare
under det hårda ok, som deras erövrare pålade dem.
Kanske bidrog härtill, att esterna redan under vikingatiden
lärt sig både organisation, krigföring och ej minst en
viss sjöduglighet av sina grannar på västra sidan om
Östersjön; så läraktiga hade de varit, att de, innan de
underkuvades av danskar och tyskar, under hela 11
ootalet på äkta vikingavis härjat på svenska kusten. Den
finska, med nordiska inslag blandade stam, som esterna
tillhora, synes också besitta ett mera energiskt och envist
kynne än deras mera lättrörda, men också mindre
motståndskraftiga grannar i söder.
I stort sett bestod, trots dessa skillnader,
befolkningen i länderna på Östersjöns sydöstra sida vid nyare
tidens inbrott av en politiskt oavhängig, tysktalande
adel och en ofri, fattig och mycket primitiv
bondestam, som odlade jorden med träplogar och fiskade
i de stora floderna och sjöarna på förfäderns enkla sätt.
Herrarna levde i sina gamla korsfarareborgar, och det
tycks, som om livet i ett erövrat land, med foten
på de underkuvade folkens nacke, lika väl som det
obegränsade självsvåldet och frånvaron av en över den
enskilde bjudande makt gjort detta släkte av erövrare
till ett ganska farligt och svårhanterligt människoslag.
Uppväxandet av mäktiga grannar, den polsk-litauiska
storstaten i sydost, det moskovitiska riket i öster och
det svenska, nationella kungadömet i väster, kunde
endast skärpa och utveckla den skicklighet, varmed dessa
skrupelfria korsriddare (som f. ö. rätt tidigt övergingo
till protestantismen) kämpade för sin gamla
fribytare-stat. Riga och Reval, de förnämsta städerna inom
området, tillhörde under medeltiden Hansan, som ju hade
sina egna mål och uppgifter och som förde sin egen
politik, så långt det var dem möjligt, men som naturligtvis
stodo i ett ganska starkt beroende av landsherrarna, ett
beroende, som hotade att ökas i samma mån som Hansan
under ij oo-talet förlorade sin gamla maktställning. I
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
