Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fotfolkets beväpning på Gustav II Adolfs tid var till
en del ännu starkt medeltidsaktig. Kärnan i de täta
fyrkanterna utgjordes av harnesk- och hjälmklädda
kämpar beväpnade med värja och skyhögt spjut, den
s. k. piken■ Här se’vi en pikenerareutrustning med
»stormhatt»-
köping, Jönköping och Stockholm, kontrollerades ännu
av det för kopparhandeln upprättade handelskompaniet.
Är 1627 reste De Geer själv till Sverge för att ta hand
om sina årligen växande intressen, och nu blev det inte
längre fråga om att bara byta koppar mot vapen. De Geer
ser på de svenska bruken och räknar på saken. Och när
han räknat, ger han kungen ett anbud: Om han får
kontrollera alla faktorier och slipper konkurrenter, skall han
se till, att kungen får vapen, så många och så goda som
han behöver, smidda i Sverge av svenskt material.
Nu var det inte längre fråga om kopparaffärer, utan
om svensk industri i stor skala.
Kontraktet, vårt första storindustriella avtal, är
typiskt. Det innehåller först bestämmelser om upprättandet
av ett tyghus på Skeppsholmen. Därnäst en prislista på
fotfolksvapen:
»En musköt med gaffel, 8 gylden 10 styver.
En bandeleer, 1 gylden 6 styver.
En stormhatt, 2 gylden 12 styver.
En vapn med stormhatt, 14 gylden.
En pik, 1 gylden.
Ett sidogevär med gördel och taskor, 4 gylden.
En gemen bardisan, 10 gylden.
En trumma, 6 gylden.»
»Till ryttare:
En vapn med pått, 13 gylden.
En ryttaredegen, 6 gylden.
Ett par pistoler med gode hölster och spenner, 30
gylden.»
»Och skall talet på förbemälte ammunition vara till
15 regemente fotfolk och 3.000 till häst––––-.»
År 1626, då ännu det förutnämnda monopolkompaniet
hade hand om faktorierna, kunde de förnämsta
faktorierna, Norrtälje och Arboga, tillsammans ej leverera mer
än joo musköter, 820 värjor och 425 »vapn» (d. v. s.
harnesk). Två år senare inlevererade De Geer över 8.000
musköter, över 10.000 pikar, och närmare 3.000 harnesk.
Mellan 1624 och 1633 fick staten från De Geer c:a 35.000
musköter, 14.000 infanteriharnesk, 11.000 ryttarharnesk,
16.000 värjor, 28.000 pikar utom en väldig mängd andra
persedlar till arméns behov.
Den här på 35.000 man, som år 1630 från Sverge och
Preussen överfördes till Tyskland, var utrustad med
vapen, vilka till allra största delen tillverkats i Sverge av
fabriker, som organiserats och leddes av Louis De Geer
och hans medhjälpare. Det svenska järnets storhetstid
hade begynt, och därmed var en av förutsättningarna given
för Sverges stormaktsställning. Den stat, som ej längre
behövde fria till andra länders gunst för att kunna sätta
vapen i händerna på sitt krigsmanskap, behövde inte
längre ängslas för sina knappa penningtillgångar. Dess
härsmakt var icke överväldigande stor, men den kunde inom
gränserna för sin numerär göras hur effektiv som helst,
och det var sedan blott fråga om, hur den leddes och
brukades. Utgången visade också, att två års fälttåg med
denna här under Gustav Adolfs personliga ledning var
tillräckligt för att på ett sätt, som överträffade de
djärvaste förhoppningar, förändra Europas politiska karta
och Sverges ställning i världen.
Typiskt är också, att efter Gustav Adolfs död och sedan
den svenska maktställningen uppnåtts, vapenfabrikationen
hastigt minskades, och att under den tid, som åtgick för
att lägga om tillverkningen på andra fredligare linjer,
ganska betydande mängder av vapen exporterades,
framför allt till Holland; därifrån spriddes de till alla tänk-
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
