- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid /
348

(1931-1932) [MARC] Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DROTTNINGHOLM PALATIUM REC.INÆ HEDVICIS ELEONORÆ PROPK VIETROI’Ol.i.M HOI Ml NSENi.

Drottningholm, sådant Tessin byggde det — ett svenskt sagoslott
vid Mälaren — framträder på Perelles stick på en gång majestätiskt
och behagfullt.

heller ett spår löjligt. I sitt fulländade skick, sådant
som Nikodemus Tessin d. ä. byggde det åt
änkedrottningen Hedvig Eleonora på 1660—70-talet, hade det
likväl en liten ansats åt det heroiska, som tiden rättat
till, men som kanske annars för våra ögon skulle verkat
något överdrivet. Mittpartiet hade ett mycket högre tak
än det nuvarande, och ytterst på flyglarna reste sig
kupoler över hörnpaviljongerna. Det hela var en smula mera
sagoaktigt, än det nu är, och mera personligt.

De höga mittpartierna, de kraftigt resta taken,
antingen branta, i ett fall, eller svällande som ballonger (t. ex.
Riddarhusets) av den förnämhet, som dvaldes under dem,
eller sprängda av lanterniner och mansarder, de
symmetriskt på två eller fyra håll framspringande hörnpartierna,
de magnifika yttertrapporna, den rika
fasadutsmyck-ningen och de med vapen, emblem och figurer smyckade
portalerna — allt strävade hos denna tids byggnader till
att rikta blicken och tanken mot ett centrum — det höga
herrskapet. Där, under den rika frontonen, där fönstren
sitta högst och tätast, där kolonner, snäckor och girlander
i sten skapa ett slags blomstersmyckat tempel — där ha

de sina praktgemak, medan flyglarna stå ödmjukt och
höviskt enkla och prydliga och uppvakta på ömse sidor.
Fritrappan är som scenen i gårdens amfiteater. Och
portalen är den fasta kulissen, som ständigt står färdig för
den stora apoteos, vilken skall utspelas här, när det höga
herrskapet stiger ut eller in bland bugande lakejer och
uppvaktande.

Det inre är anlagt i samma anda. Drottningholm med
sina många våningar och rum, har två höjdpunkter, där
målare och stuckatörer (t. ex. bröderna Carove) efter
arkitektens anvisningar gjort sitt allra bästa för att låta
åskådaren glömma, att han är på jorden — framför allt
på Sverges kalla och karga jord — och låta majestätet
och dess gudalika krets av övermänniskor framträda i
olympisk glans.

Det ena är den stora trappuppgången. Barocken hade
redan funnit, vad de modernaste teaterregissörerna nu ett
antal år levat högt på — trappans dramatiska väsen.
Här var platsen för strålande uppenbarelser att nådigt
och dock skrämmande skrida ned mot en andlöst
väntande och tillbedjande skara, som trängdes på parterren.

348

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free