Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och arbete, och de patroner, han där gästar, göra
sannerligen icke intryck av att lida nöd. Väldiga måltider och
jättelika pokaler serveras nu som förr på de trevna
bruksgårdarna, och verken gå överallt för fullt.
Så alldeles utplundrat var det inte heller i städerna.
T. o. m. i Göteborg, där den engelska blockaden under
slutet av Karl XII:s regering i viss mån åstadkommit ett
stillestånd i den normala handelsverksamheten, hade man
anpassat sig efter krigets förhållanden, och många redare
och affärsmän förtjänade nu kanske lika bra på
kape-rier, organiserade av den unga, obeskrivligt fördomsfria
Onsalaskepparen och konteramiralen Lars Gathenhielm
och hans duktiga fru — ett par äkta kristidsfigurer, som
till evig åminnelse av sin duktighet vila under kungliga
marmorsarkofager i Onsala kyrka.
Kriget var f. ö. den tiden ganska skonsamt mot
näringslivet, där så var möjligt. Icke nog med, att man
tillsåg, att de industrier, som direkt eller indirekt tillverkade
krigsförnödenheter höllos igång. Även andra näringar
fingo vara tämligen i fred. Hantverksgesällerna gingo
sålunda fria från krigstjänst, för så vitt det inte gällde
den egna stadens försvar; då tjänstgjorde de som milis
under egna fanor, kommenderade av sina mästare, som
hade befälsposter i borgarbeväpningen. Det var städernas
urgamla försvarsorganisation, som levde kvar från de
muromgärdade hansanästenas tider, fast i nya,
tidsenligare former. Många präktiga och dyrbara silverpokaler
— välkommor hette de på ämbetsspråket — från denna
tid vittna om, att borgerskapet inte var så utblottat, som
riksdagsmännen läto påskina, när de hade att yttra sig
om nya pålagor och kontributioner.
Men med allt detta rådde likväl ett sådant tillstånd i
landet, att en alltför prunkande lyx i det enskilda
levnadssättet varken var passande, lämplig eller smaklig.
Med kungens spartanska enkelhet som föredöme, med ett
hov, som förestods av en gammal änkedrottning och en
redan något bedagad, föga vacker och mycket blyg
prinsessa, med blomman av landets manliga ungdom borta
i främmande land — snart nog försvunnen i Rysslands
och Sibiriens ödemarker — var det inte lätt ens för de
envisaste och konservativaste att hålla den heroiska
perukstilen vid makt.
De stora, kalla slottsgemaken med sina förgyllningar
och stuckarbeten hade krävt större anordningar, mera ljus
i kronorna, mera guld och silver på kläderna, mera vin i
pokalerna än man hade råd eller ens lust att kosta på.
Kungshuset på Riddarholmen, där hovet bodde om
vintrarna — på sommaren bodde man ute på Karlberg —
Det är ett märkligt faktum, att en hel rad. av de största
och dyrbaraste av de jättepokaler — välkommor —
som höra till skråämbetenas insignier och av vilka
Nordiska museet äger en särdeles rik samling, härröra
just från Karl XIl :s tid. Den här avbildade är gjord
hos guldsmeden Petter Hennings änka i Stockholm år
iji6 för hattmakareämbetet därstädes. Den är av
silver i drivet och ciselerat arbete, en praktpjäs av mer
än en halv meters höjd.
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
