Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Nordiska museet firmas några
ytterst tidstypiska målningar,
framställande sidenindustriens olika
grenar. Här se vi hur en
silkesod-lare visar en besökare sina ståtliga
mullbärsträd. 1 förgrunden ligga
silkesmaskens kokonger i lådor. I
det lilla skjulet hasplas de i ljumt
vatten blötta kokongerna upp,
varefter det ospunna silket hänges på
tork. Försök till silkesmaskodling
gjordes flerstädes i Sverge, bl. a.
på Drottningholm.
och Tripp», silkes, halvsiden och Pardoue band. Till
mössor, halsdukar och förkläden får »gemenare Folck»
dessutom använda sådana utländska kattuner och
»bom-ullslärfter», som importerats vita och här i landet
blivit tryckta.
Anledningen till 1736 års tilläggsförordning ligger i
öppen dag. Tidigare har man bara haft intresse av att
förbättra vår handelsbalans, d. v. s. att tillse, att
importen står i ett lämpligt förhållande till exporten,
vilket huvudsakligen skall uppnås genom att minska
införseln. Nu är man samtidigt inne på en annan väg.
Det gäller att med statens hjälp uppmuntra den inhemska
fabrikationen, ej blott av nödvändighetsvaror, utan
också av lyxartiklar, och man måste därför se till, att de
sidenväverier och kattuntryckerier, som kommit i gång
inom landet, också få möjlighet att avyttra sina varor
till den stora publiken. Glömda äro nu alla de hårda
ord, som fällts mot lyx och överflöd såsom sådana. Kan
man göra landet någon nytta genom att klä sig fin,
möblera sina rum modernt, äta på vackra fajansserviser
i stället för på trä eller tenn, så är det på högsta ort
ingen, som längre har något att invända häremot.
Tvärtom är det en stor förtjänst att genom sådan lyx
ge bröd och arbete åt svenska män och kvinnor och
hjälpa staten att tjäna in de allt drygare utlägg, som den
i form av tillverkningspremier och andra understöd haft
för att få fart i de nya industrierna.
En lista på varor, vilkas import till Sverge var
förbjuden, och som utkom år 1734, visar tydligt både, vad
man ansåg sig kunna avvara och — eftersom dylika ting
likväl tydligen voro brukliga i Sverge — vad man
menade, att landets egna hantverk och industrier kunde
åstadkomma.
Åtskilligt av detta är sådant, som av gammalt
tillverkats inom landet. Att man inte behövde importera
fårskinnspälsar och flaskfoder, gevär och allehanda slags
grövre järnkram, talgljus, och murtegel, snörliv och
stövlar, är ej ägnat att förvåna. Yllevaror (utom engelska
strumpor) och till och med ullgarn kunde man väl
också försörja landet med tidigare.
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
