Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stora revolutionsåret 1848 ägde i mars en del i det hela ganska
meningslösa oroligheter rum i Stockholm. Medan de bildade
liberalerna höllo banketter och hurrade för friheten, rusade en
upphetsad massa omkring och slog ut fönster hos regeringsmedlemmar
och andra bemärkta personer. Tyvärr tog saken en tragisk
vändning, när utkommenderade trupper vid ett tillfälle gåvo eld på
folkhopen och ett flertal personer dödades. Fritz von Dardel har på
denna teckning framställt en kavallerichock — med polismästaren
till fots i spetsen, en tämligen tragikomisk scen.
torna, hvarifrån de småningom, allt efter som industrien
med åren utvidgas, afgå till korrektionshuset.»
Sju år efter det att detta trycktes (1847) utkom
Sver-ges första fattigvårdsförordning, sedan året förut den nya
fabriks- och hantverksordningen definitivt gjort slut på
skråtvånget, som nu i alltför hög grad höll
företagsamheten inom de växande stadssamhällena bunden. Tiden var
mogen för nya lösningar av fattigdomens och arbetets
problem. Är 1848 var ute i Europa det stora
revolutionsåret, då dessa problem för första gången med våld
krävde sin plats i diskussionen. Reaktionsperioden efter
Napoleonskrigen var tillända. Den liberala epoken
öppnades. Socialismen sände ut sina förebud. Nutiden var
inne.
Samma- år ägnade Sverges riksdag för första gången
uppmärksamhet åt frågan om järnvägars anläggning i
landet. Tillsvidare beslöts, att staten icke borde engagera
sig djupare i så riskabla företag — konservativa talare
spådde de värsta ekonomiska och moraliska följder av
det nya kommunikationsmedlets införande. Trots detta
motstånd voro år 1851 de första järnvägarna i Sverge
färdiga — ett par små stumpar, som den otåliga privata
företagsamheten skyndat sig att få fram på sträckan
Nora—Ervalla och Köping—Hult. 1854 kom staten sig
också före. Riksdagen beslöt, att »stambanor» endast
finge anläggas och förvaltas genom statens försorg. Men
ännu 1864 skriver en ekonomisk författare: »har ett
jern-vägsnät här blifvit anlagdt med en utsträckning af vid
pass 150 sv. mil, hvilket väl icke, i förhållande till landets
vidsträckta yta kan anses mycket betydande, men i
förhållande till folkmängden–––kan betraktas som ganska
ansenligt.»
De små lustiga, långhalsade lokomotiven med sina
skramlande vagnar, som pustade fram mellan nybyggda
små stationshus här och var i det stora, folkfattiga,
skogrika Sverge — de hade i alla fall nutiden ombord.
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
