Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - I. Handelspolitik - Eden-fördraget 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod i skottlinjen, framför allt just sådant det tedde sig i
handelsförhållandet mellan England och Frankrike. Adam Smiths tes var, att
»ett folk, som vill vinna rikedom genom handel med utlandet, förvisso
har störst utsikt att göra detta, när alla dess grannar äro rika, idoga
och handelsidkande folk», emedan det internationella bytet då blir
desto mer gifvande; och tillämpligheten häraf på Frankrike erbjöd sig
själf. Särskildt intresse har också hans jämförelse mellan å ena sidan
handeln på den folkrika och närbelägna franska marknaden, som tillät
en omsättning af handelskapitalet flere gånger om året, och å andra
sidan den »utbasunade» och dittills på alla sätt gynnade handeln med
de glest befolkade och aflägsna nordamerikanska kolonierna, där
kapitalet ej kom tillbaka förrän efter flere år. Genom amerikanska
frihetskriget fick just denna jämförelse en tidsenlighet, som Adam Smith
säkerligen ej förutsåg, då han nedskref den.[1]
Det kan ej råda något tvifvel, att Adam Smiths bok utöfvade stort
inflytande på William Pitt, som var Englands ledande statsman
alltifrån 1783. Enligt en ryktbar anekdot kom Adam Smith en gång
senare än de öfriga gästerna till en middag och bad dem ej resa sig;
han fick till svar af Pitt, att det ej vore mer än rätt, ty de vore alla
hans lärjungar. Äfven om denna anekdot lika litet som andra
dylika är värd obetingad tilltro, kan man hålla sig exempelvis till ett
yttrande af Pitt i parlamentet efter Adam Smiths död af innehåll,
att denne bjudit världen den bästa lösningen af alla (sic) ekonomiska
och kommersiella frågor.[2]
Resultatet af dessa nya krafter blef 1786 års engelsk-franska
handelstraktat, efter den engelske underhandlaren ofta kallad
Eden-fördraget, som gjorde slut på det hundraåriga handelskriget mellan de
båda västmakterna. Pitt hade hållit starkt igen under förhandlingarna,
och i den slutliga uppgörelsen voro nästan alla engelska önskemål
tillgodosedda, medan fransmännen läto nästan alla sina kraf falla.
Genomgående sänktes tullarna, vanligen ned till 10—15 %, och
afskaffades importförbuden. Men nästan den enda engelska industri, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
