Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - I. Handelspolitik - Eden-fördraget 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som följde af Nantes-ediktets upphäfvande 1685, hvarigenom en
stor del af Colberts och hans företrädares verk hade ödelagts.
Om de politiska verkningarna af detta första afsteg från
handelskrigspolitiken kan sålunda knappast något tvifvel råda; och det är
den sidan af saken som närmast har betydelse i detta sammanhang. En
helt annan fråga är, huruvida Edenfördraget verkligen ens för
tillfället medförde de olyckliga följder för Frankrikes näringslif, som det
snart blef nästan undantagslös regel att påstå under revolutionens och
Napoleonstidens fortgång. Något bestämdt svar kan ej ges på den
frågan, åtminstone utan undersökningar som ännu saknas. Emellertid
torde det få anses som ett faktum, att just l’ancien régimes sista år
utgjorde en tid af enastående blomstring, särskildt men långt ifrån
uteslutande för den franska handeln, och att man på alla områden under
de följande tio—femton åren tänkte tillbaka på denna tid som
höjdpunkten af materiell utveckling. T. o. m. om industrien gäller det, att
ej ens konsulatets uppsvingsperiod (1799—1804) tillnärmelsevis bragte
den till samma höjd som under l’ancien régime.[1] Tecken tyda också
på vissa hälsosamma verkningar för industrien af själfva den ökade
samfärdseln med England. Så upprättades 1787, året efter fördragets
antagande, det första med ångkraft drifna bomullsspinneriet i
Frankrike (Orléans) — naturligtvis af en engelsman.[2] Och i konstituerande
nationalförsamlingen finner man både en musslinsfabrikant från
Versailles (1790) och en sidenfabrikant från Lyon (1791) uppge, att
den franska industriens utveckling efter de första årens svårigheter
tagit ökad fart under den engelska konkurrensens sporre och i många
fall lyckats imitera samt genom den billigare arbetskraften underbjuda
de engelska textilvarorna. Vare sig detta utgjorde en trognare bild af
verkligheten än de långt vanligare klagomålen eller icke — att en
lifligare samfärdsel med England skulle underlätta spridningen af
de nya maskinerna och uppfinningarna, förefaller ganska gifvet —
gäller emellertid här som i andra fall något som nästan alltid förbises,
nämligen att den ekonomiska politiken ej bestämmes af den
ekonomiska verkligheten själf utan af de populära föreställningarna om
denna verklighet — och det är något helt annat.
Revolutionstidens handelspolitik kom därför mycket snart att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
