Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - III. Fastlandsspärrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda den förskräckelse 1796 års påbud väckte i hansestäderna, som
brukat förse Frankrike med dessa varor.[1]
Betydelsen för samtliga de franska revolutionsregeringarnas
allmänna politik af dessa planer på Englands afspärrning från Europas fastland
utgör, som man lätt nog inser, ett hufvudtema för Sorels framställning.[2]
Han söker visa, att det franska utrikespolitiska programmet: de
naturliga gränserna (oceanen, Rhen, Alperna och Pyrenéerna) måste leda
till ett behof af godkännande åt dessa eröfringar från alla andra
makters sida och att Englands bifall ej kunde framtvingas annat än genom
angrepp på dess handel, hvilket i sin ordning endast kunde ske genom
kontinentalblockaden, »ett fruktansvärdt och hyperboliskt medel,
alldeles oproportionerligt till det ändamål som framkallar det men likväl
det enda som kan tillgripas». Om den ofrånkomliga logiken i detta
resonemang behöfver man ej känna sig öfvertygad — särskildt svag
förefaller punkten om det oafvisliga behofvet af erkännande från
Englands sida åt de nya eröfringarna — för att medge, att en dylik
tankegång måste ha föresväfvat de franska politiker som under
växlande namn styrde Frankrikes öden under de sex—sju åren mellan
krigsutbrottet 1793 och Bonapartes definitiva makttillträde. Det
kan sålunda icke råda något tvifvel, att tankar i denna riktning legat
till grund för flertalet af de förut behandlade lagstiftningsåtgärderna.
Så motiverade den folkrepresentant (Lecouteulx), som 1796 i de gamles
råd var referent för lagförslaget om engelska varors utestängande,
åtgärden med att republikens och dess allierades flaggor vajade öfver
hafvet (!) från Emden till Triest och att nästan alla Europas hamnar
voro stängda för England, hvarför man »måste göra slut på de frivilliga
subsidier, som konsumenter af engelska varor betala till det».[3] I
afseende på den egentliga utrikespolitiken har Sorel framdragit en mängd
exempel i samma riktning, af hvilka några bland de mera betecknande
må nämnas här. Omkring 1794 föreslog sålunda en fransk diplomat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
