Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - IV. Ekonomiska idéer med hänsyn till Englands ställning - Englands statsskuld - Englands kreditsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
KAP. I. KONTINENTALSYSTEMETS FÖRUTSÄTTNINGAR
mot sin vilja fingo hans finansministrar finna sig i de mest tvifvelaktiga
åtgärder, ej blott växande brist i den årliga budgeten utan rent af
bedrägliga åtgärder emot statens leverantörer, hellre än att upplägga
offentliga statslån. Skuldsättningen stod sålunda för Napoleon
åtminstone officiellt som den stora faran för en stats bestånd; från den
offentliga finansiella dygdens piedestal kunde han då fördöma det djupt
skuldsatta England och försummade naturligtvis intet sådant tillfälle.
Men tron på skuldsättningens faror för England berodde knappast
enbart på denna motsats, hvars bedräglighet svårligen helt kan ha
undgått Napoleon, utan hade nog sin rot i en djupare öfvertygelse,
nämligen i föreställningen om det artificiella, det onaturliga i Englands
ekonomiska system, i motsats till Frankrikes fast grundade välstånd.
Särdeles typiskt för den franska uppfattningen är en passus i Brissots
redan citerade tal, där han talar om, att England ej har något underlag
— »ej ett enda hypotek» — att erbjuda för sina lån, medan Frankrike
till en början har tre milliarder i de egendomar som indragits till kronan
och därutöfver i jordens och industriens rikedomar »de enorma
tillgångar, som längesedan förtärts af de engelska ministrarnas anspråk».
Att dessa »hypotek», som utgjorde underlaget för det franska
sedelmyntet (assignaterna), redan vid tiden för Brissots tal tillåtit myntet
att nedgå till halfva namnvärdet och ej skulle hindra det att sjunka
till V300 däraf, uteslöt ej tron på deras betydelse för statskrediten.
Det ogripbara i ett kreditsystem sådant som det engelska kom de
franska iakttagarna att ärligt betvifla dess hållbarhet, och som vanligt
gällde detta Napoleon lika mycket som revolutionspolitikerna; ty
Na-poleons dilettantism på kreditväsendets område framgår af snart
sagdt hvarje rad som han skrifvit i dess,a frågor liksom af omgifningens
vittnesbörd.1
Emellertid tillkom ytterligare, att det ingalunda saknades tecken,
som kunde komma äfven ganska insiktsfulla iakttagare att tvifla på
hållbarheten i det engelska kreditsystemet. Hufvudsaken utgjorde
härvid den s. k. bankstängningen år 1797, då Englands bank upphäfde
inlösligheten af sina sedlar för att ej återupptaga den på 22 år —■ England
hade alltså pappersmyntfot under hela den återstående delen af
revo
1 Correspondance de Napoleon I:er (1858—1869), skrifvelser om finanserna
och Banque de France, t. ex. om de förra: nr 21 020 (19 dec. 1813), om den senare: nr
6040 (15 apr. 1802), 14 305 (8 sept. 1808), 16 438, 16 448, 16 471 (5, 9, 15 maj
1810). — Mollien, Mémoires d’un ministre du trésor public 1780—1815 (1845, här
anv. ed. Gomel, 1898) II 411—33, 465 ff., m. fl. st. — Sorel VI 212, 242.
Englands
kreditsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
